Tjej, 28 år. Bor i Höganäs, Skåne län. Är offline
Känslan när man varit borta över påsken och sen kommer hem till familjen, ser ett påskägg, kollar i det, stänger igen för att det kanske är någons godis. Sen dagen efter får man det och får höra att "det är till dig, det glömde jag bort". Det var exakt samma påskägg. Jag öppnar... jag ser att hälften av godiset är borta från när jag kollat vad som fanns i. Känns ju skoj, hahahaha. Men tur... då slipper jag föräta mig på godiset. Försöker ju faktiskt dra ner på socker.
Jag är t.o.m så jävla arg på min caps lock knapp som inte ville funka när jag skulle använda den. Krävdes fan 5 tryck för att den skulle reagera.
Jag är så jävla arg för att:
* Min dator har något jävla virus som gör att allting laggar och allting är bara skit. Kanske för att det är en jävla skit macbook air också, jag vet inte. Den gör mig så jävla arg bara.
* Tvätten jag skulle flytta från tvättmaskinen till torktumlaren föll på golvet, och det golvet är inte jättefräscht alltid. Det gör mig så jävla arg att allt skulle trilla på golvet just idag.
* En uppgift jag har till imorgon kommer inte hinna bli färdig för att pappa lovade skriva ut pappren till mig, och sen låser kontoret, åker hemifrån i massa timmar, sen kommer hem, skriver ut papprena till mig men glömmer ta med de in innan han ska ha någon jävla kund där inne i flera timmar. Jag har fortfarande inte fått mina jävla papper så att jag kan göra färdigt den jävla skoluppgiften som ska vara färdig imorgon och filmatiseras på tisdag.
* Jag har heller ingen som vill vara skådespelare i min jävla film som ska filmas på tisdag.
* Läraren i ämnet jag ska ha imorgon och på tisdag är helt jävla korkad och allmänt störig. Jag avskyr honom väldigt mycket just nu och vill verkligen hoppa av ämnet trots att jag längtat efter ämnet i nästan tre år. Det var innan jag visste vem skitläraren var.
* Jag skulle hälla upp mjölk och göra mackor, jag tappar såklart grejer på golvet och spiller ut en del mjölk på mina nya mysiga strumpor.
Jag är så jävla arg. Det går inte att hålla inne. SÅ JÄVLA ARG!
Motiverad till att äntligen börja mitt liv som vuxen. Träningen är på G igen. Jobb är sökta. Egna jobbmöjligheter är planerade. Flyttning planerad smått. NU SER JAG ÄNTLIGEN LJUSET.
Ibland skäms jag över mig själv. Folk ger så mycket. Jag ger aldrig tillbaka. Inte med lika värdefulla gåvor. Är det snålheten eller möjligheterna som säger nej? Jag vet faktiskt inte.
Nu har jag stått och gjort äppelpaj och väntat ett tag för att den ska svalna, och sen när jag väl börjar äta kommer illamåendet. Utav den pajen som jag längtat så mycket efter. Olika faktorer bidrog till det illamåendet.
Jag är så jäkla sugen på fkn äppelpaj.
Idag åker kroppen karusell. Ena sekunden var jag frustrerad över mina minimala jobbmöjligheter. Och andra sekunden fick jag en affärsidé som kan leda till ett hyfsat jobb där jag kan få användning utav alla mina bra egenskaper. Ibland är livet kasst, men man kan inte säga att livet aldrig är bra heller.
Vad gör vi med livet? Vi omvandlar världen till en plats där det är fel att vara något annat än det som förväntas. Varför är vi rädda för det oväntade? Om vi bara väljer att ge det oväntade en chans så kanske vi blir glatt överraskade?
Vem försöker vi lura? Jag vet att du ogillar mig, du vet att jag ogillar dig. Eller du kanske inte vet? Då har du alltså varit oprovocerat dryg. Kanske borde jag förtydliga det en del. Men det skulle innebära kontakt med dig, ditt äckel. Så jag avstår.
Vi brukade vara bästa vänner, för så många år sedan. Men sedan släppte jag taget om dig. Du fick en ögonöppnare om din sjukdom, men du vet inte att det var jag. Det var från början jag som berättade för någon. Jag som gjorde så att folk kunde rädda dig. Eller så att du kunde rädda dig själv. Men nu tycker du om honom för det jag berättade. För att det var han som spred det vidare. Och jag märker att han tycker om dig med. Är det kanske så det ska vara? Har jag stulit ditt liv? Vi pratade så många gånger om honom, hur vi tyckte om hans händer, hur vi tyckte om värmen från honom när han var nära. Jag tog chansen. Jag stal hans hjärta. Men för ännu fler år sedan ville han ha dig. Jag har frågat honom om det, men han svarar bara att han inte visste vad äkta kärlek var förrän han fick mig. Men vad var det då som blommade upp i hans hjärta?
De små kommentarer du lämnat har visat mer än du kan tro. Du ångrar att du inte tackade ja till hans erbjudande. För alltid efter det har du varit ett sånt jävla äckel. Utåt glad för min skull, men inuti har du hatat. Endast för att jag bad om ursäkt och var en bättre människa respekterade du mitt förhållande med honom. Innan dess hade du gärna förstört allt. Jag vet. Jag läste vad du skrivit. Och jag hatar dig för det. Men jag säger inget. För jag vill vara bättre än jag är.
... När folk inte vill hjälpa en att köpa ett spel för 40 spänn på internet för att EA Games bara tillåter att man installerar spelet på fem enheter. Det är ju fan bara jag som ska spela det, varför kan du då inte bara hjälpa mig? "Jo, för det skulle betyda att man stöttar deras beslut, och då kommer de göra något ännu sämre".
Var lite snäll mot mig istället.