Min störda familj

Hälften av min familj är tidspessimister, och hälften är tidsoptimister. Hälften av min familj kan verkligen inte fokusera på vad de ska göra om tv:n står på. Hälften av familjen kan inte se om det är stökigt och äckligt eller luktar illa. Den andra hälften stör sig på att även om de städar så kommer någon och skitar ner igen. Min far och jag är tidspessimisterna och de som stör sig på skitet. Min mor och syster är tidsoptimisterna, de som glömmer bort vad de gör bara för att det är en tv på i rummet, det går inte att prata med dem, de glömmer att de ska gå på toa, de glömmer att de ska ta ut bullar ur ugnen. De är även de som stökar ner och inte plockar undan efter sig.

Min far och jag är även de lättirriterade, som har kort stubin, och som klagar över mycket. Min mor och syster är däremot oftast lugna, de hanterar ilska på ett bättre sätt.

Min far och jag är inga dåliga människor. Vi är glada ibland, och vi är nogranna. That's how it goes. Men det är så jävla irriterande när morsan säger att hon ska laga mat NU, och så tar jag upp tv-guiden på tvskärmen för att hon ska komma ihåg att hon ska ner, och inte sitta kvar. Men hon kan inte ens slita sig från att läsa vilka program som går på helt ointressanta kanaler (eftersom jag bläddrade snabbt, och igenom de kanaler vi aldrig tittar på). That really bothers me. Sorry morsan.