BIGGER THAN HIPHOP

är tvungen att skriva av mig på svenska, litet grann. vill kunna skriva målande som grioa. jävla skit.

dom säger studera idag för sysselsättning i framtiden och en blomstrande morgondag men glömmer ofta och gärna att vardagen är så mycket mer och bortser helst från alla typer av nederlag. byggnadens tapeter är målade på med spritpennor som skrivit samma ord över hela staden, alla skiter i böcker och pärmar och skapar oro i magen på den som redan är lärd, det verkar ibland som att avsaknaden av aktivitet skapar mer skada än slipade svärd. vad är det för värde på vår värld då allt denna nämnda lärde begär är mindre än vad som faktiskt krävs? jag kommer på mig själv med att plantera bomber i form av orden, spränger bort stora delar av horden, reflekterar inte särskilt mycket mer än vad som krävs för ett beslut innan jag lägger fingret på avtryckaren och målar om omvärlden med krut för dom säger att detta sättet är det enda sättet att få ett avslut. arga blickar stöter in i mig som pilar varför stoppa flödet av protest när det inte finns något stopp på flödet av bilar? vår allas egen blomkruka har för länge sedan sagt ifrån för slitna leder och utvunna bäckar är en del av dennes vardag och vi kan inte ta fler lån för det börjar ta slut på muttrar i själva maskineriet.