deppression och sånt kul

tw.
nu såhär sent på kvällen kom jag och tänka på deppression.
jag som har levt igenom både svår deppression, självmordstankar, ångest, panikångestattacker och självskada ser inte lätt på det här.
folk som inte har upplevt det har svårt att förstå att dessa saker är jobbigare än man tror, och även folk som har upplevt det förstår inte alltid, just för att det utspelar sig på så olika sätt och alla arbetar med att må bättre på olika sätt.
av dessa är nog deppression det västa, enligt mig iallafall.
anledningen till det är att panikågest är temporärt, självskada är ett val och ågesten och självmordstankar kommer liksom i depperesionspaketet.
deppression för mig är att fysikt inte orka gå upp på morgonen, inte ens för att äta, det är att få självmordstakar bara för att du vet att du kommer behöva gå ut, det är att ständiglt leva på gränsen mellan att kämpa och ge upp.
jag kommer ihåg många dagar för inte så länge sedan jag låg och grät på morgonen för att jag skulle behöva kliva upp, sätta på mig kläder, sminka mig, gå ut i världen åka allmän kollektivtrafik och sitta på lektioner med ett leende.
det gjorde fysiskt ont att gå upp.
när tanken på att gå ut och träffa människor, mina vänner, var fysiskt och psykiskt omöjlig.
och jag kommer också ihåg kvällar när jag har funderat, och till och med gått ut, mitt i natten, gått upp på bron som ligger nära min lägenhet och bara kollat ner.
stått där och funderat på om välden skulle vara bättre utan mig, hur många som skulle bry sig och om livet överhuvudtaget var värt det.
nätter när jag har legat och kollat upp i taket, önskat att jag skulle börja gråta så jag kunde få ut några negativa känslor, men inte kunnat.
men framför allt kommer jag ihåg hur trött jag var, jag sov 3-5 timmar per dygn som max, med konstanta mardrömmar.
sen så behöver man gå upp, se okej ut, sminka över ringarna under ögonen, och gå till skolan och låtsas att allt var bra.
tvinga fram ett leende när det känns som om du inte en orkar blinka.
det är deppression för mig, och helt ärligt så är chansen lika stor att jag hade varit död idag som att jag faktiskt sitter här levande och skriver