känner inte för något alls.

på tisdag nästa vecka så var det ett år sen min pappa dog.
och nu kommer tankarna igen,
det va ditt fel, om du hade hållt käft hade han levt, eller om du hade lyckats med självmord innan dess, du har inget annat syfte än att skapa misär för andra.

ja, det va mitt fel, jag vet och ja, jag ska ta självmord så fort jag får chansen, så kan rösterna i mitt huvud sluta terrorisera mig och låta mig sova timma?.

nähä, skit it då