02:33

jag borde vara trött, men jag är fortfarande vid fullt liv, hur pigg som helst.
fast ändå helt död i huvudet, i stjälen, jag känner sånt extremt krav på mig själv.
ett krav om att bli av med mina sjukdommar, hur fan blir man av med psykiska sjukdommar?
hur blir man av med något, som har funnits i ens liv i snart åtta jädrans år, av lidande.
i snart åtta år, har jag lidit varje dag av ha två fruktansvärda sjukdommar, borderline och add.
detta har slukat all min energi, tagit all min ork, och allt som jag faktiskt borde kämpat för.
men pågrund av detta lidandet, har jag gett upp och inte orkat.
för dom personerna, som inte lider av något, har ingen rätt till att säga ett litet pipljud om
att jag eller någon annan med en psykisk sjukdom, ska sluta gnälla.
för om det lika gärna hade varit du, hade du känt exakt samma sak som jag gör.

jag kan inte sova på nätterna, endast på dagarna.
jag äter knappt, men väl när jag gör det, är det för mycket.
jag missbrukar sex.
jag känner en extrem tomhet i min kropp varje dag.
och jag har ingen aning om vad jag känner.
jag trycker i mig piller varje dag, sex sådana.
för att kunna bita ihop, och klara med en tredje del av min vardag.
resten, fungerar fortfarande inte som den ska.
och all min ork går åt att försöka orka gå till varje psykologtid jag har, och läkartid.
jag kan bara säga, jag är done.
jag är så slut i hela kroppen att jag knappt vet vad jag gör längre.
jag har knappt ett minne om vad jag gjorde förra veckan, vilka datum det är, eller vad jag gjorde igår.

jag är rädd för mina sjukdommar, och jag är rädd för att leva med dom.
finns inget mer påfrestande, att inte veta hur man ska hitta en väg till att leva med sina sjukdommar.

och käften till dom, som säger något kränkande eller nedlåtande.
var tvungen att få ut skitet.