make the time go faster, please.

endast en vecka har gått, och det känns som veckor, månader:
hur kan man sakna en person så överdrivet mycket?
hur kan man så gärna vilja vara i den personens armar, att gråta i, att skratta i.
att bara finnas i, och känna att man lever.
jag saknar att ha just dig att prata med, att göra knäppa knasiga grejer med.
jag saknar att försöka kittla dig oavsett om det nästan aldrig fungerar.
jag saknar att reta ditt val av julpynt i julgranen.
jag till och med saknar bingo söndagarna.
oavsett om jag tycker dom är urlöjliga.
jag saknar hur du små retar mig för totalt onödiga saker.
jag saknar hur du tvingar mig att kolla på shrek.
och sjunger med till låtarna i filmen.
två månader utan dig, utan den bästa personen.
utan lycka, utan gråt, utan skratt, utan dina kramar, utan dig.
jag ska klara av det, för du är värd väntan.
även om jag ska gå igenom min födelsedag utan dig, julafton, linns dödsdag, nyårs afton.
och hela januari månad.
så tänker jag på dig varje dag.