tanter och gubbar.

godmorgon, denna veckan har jag tillbringat hemma hos min mormor och morfar.
jag åker hem i morgon, äntligen.
i vilket fall som helst, så får jag inte sova längre än klockan 08.00 när jag är här.
min morfar går upp klockan 05.00 varje dag om inte tidigare.
iaf, idag vaknade jag tidigare av att någon borrade satan i väggarna här och jag kunde inte somna om.
så jag låg kvar och snooza fram till nio, klockan nio kommer mormor in och skäller ut mig för jag ligger kvar i sängen och att jag borde gå upp.
vad ska jag gå upp för? jag har exakt inget att göra idag, ska jag leva som två pensionärer eller? gå upp klockan fem och äta frukost och sedan bara gå runt i hemmet och inte göra ett skit? bara sitta och glo?
jag är inne på mitt 20de år, och jag är även psysisk sjuk för den delen.
jag hatar långa dagar, om jag inte har något planerat, jag hatar att bara vänta ut dagarna.
jag blir så sjukt rastlös av mig, och jag avskyr det mer än något annat.

jag kan förstå att äldre människor lever i en annan rytm, dom har sina dagar planerade där dom gör i princip samma saker varje dag.
och tyvärr för jag inte är sådan, få är jag visst värd en utskällning om att jag är en lat okompetent 20 åring, som bara låtsas må dåligt.
hej, ska jag gå runt med mina läkar papper vart jag än går? så kan jag gärna göra det för er skull.
har ni även tänkt på att man blir fucking trött av medicinerna? ägg.

mvh en väldigt irriterad och frustrerad tös.