Ensam.

Hur överlever man i sitt egna sällskap om man inte för en enda sekund trivs med att vara själv? Hur går man tillväga om man inte tål tystheten? Hur gör man om man druckit en alldeles för stor dos av koffein och inte har någon vän inom 3 timmars avstånd? Jag hatar,hatar,hatar att vara ensam. Det är smärtsamt, för mycket tankar som lätt förvandlas till överanalyseringar om allt mellan himmel och jord. För mycket tid att spendera i spegeln och hitta fel från topp till tå. Normala människor behöver egentid, jag är inte en av dem. Jag behöver all form av social bekräftelse. Småtimmarna börja komma krypandes och jag fruktar vad denna natt har att erbjuda, fullt av miserabla och eländiga tankar. Behöver sömn, behöver människor, behöver Coca Cola.