Riktigt namn:
Kajsa-Stina Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Grön
Dricker:
Vin
Musikstil:
Indie-rock
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2014-09-08
Hur överlever man i sitt egna sällskap om man inte för en enda sekund trivs med att vara själv? Hur går man tillväga om man inte tål tystheten? Hur gör man om man druckit en alldeles för stor dos av koffein och inte har någon vän inom 3 timmars avstånd? Jag hatar,hatar,hatar att vara ensam. Det är smärtsamt, för mycket tankar som lätt förvandlas till överanalyseringar om allt mellan himmel och jord. För mycket tid att spendera i spegeln och hitta fel från topp till tå. Normala människor behöver egentid, jag är inte en av dem. Jag behöver all form av social bekräftelse. Småtimmarna börja komma krypandes och jag fruktar vad denna natt har att erbjuda, fullt av miserabla och eländiga tankar. Behöver sömn, behöver människor, behöver Coca Cola.
Inom två veckors tid befinner jag mig på Lunds gator och torg. Jag ska snart lämna fågelboet och börja försörja mig själv på riktigt, skaffa nya vänner och bli stamkund på nya köpcentrum. I snart ett års tid har jag inget annat än varit överexalterad över just detta faktum men nu när det börjar närma sig kritan blir jag allt mer nervös. Nu måste jag expandera mig och börja lokalisera mig i nya trakter, få nya bekantskaper och få ny perspektiv i livet. Ett stort steg med andra ord. Jag är redo. Jag är säker. Detta är nu min tid att förbruka precis som JAG vill och ingen annans behov och åsikter ska påverka mina kommande val. Nu är det dags att blomma som egen individ och förlita mig på enbart mina egna åsikter och erfarenheter och därefter lära mig utav mina framtida misstag, men det är just där jag finner ro. Där jag själv får bestämma och vara herde över mitt egna liv. Det som nu rör mig mest i ryggen är att lämna alla nära och kära, dem man tillbringat det mesta av sin tid med, dem som vet vartenda liten del av dig, uppifrån och ner. De som har funnits där när du behövt dem som mest och de som fått dig skratta när du gråtit en och en annan tår för mycket. De som givit dig frihet och lycka som fått dig att vilja bli en bättre människa och att uppskatta allt i livet på en helt ny nivå. Det är de människorna jag nu ska lämna, men det är okej. Jag vet att de människor som jag älskar allra mest, älskar jag för just den anledningen, att de alltid kommer att finnas där oavsett vad. Vi kommer att skapa nya minnen fast bara i nya miljöer och under andra omständigheter. Men jag älskar utmaningar och jag kan inte annat än säga att jag är 100% redo.
Lund here I come, vare sig du vill eller inte kommer jag att slå hela staden med storm.
(För de som nu bor i Lund och ser detta kom gärna och bli min nya vän, jag kommer att inhandla massor med lakrits och jag kommer att baka bullar i ofantligt stora mängder. KOM KOM)
Denna kväll är en av få som jag valt att tillbringa alldeles själv, tro mig detta är stort steg för lilla mig. Under denna korta tid har jag kommit underfund med vad som är värt att hyllas och dissas. Först och främst vill jag klappa mig på axeln och berömma mig för det positiva antagningsbeskedet jag mottog förra veckan. Ja, sanna mina ord, jag ska till Lund och plugga arkeologi. En av mina många drömmar har gått i uppfyllelse och jag svävar på moln. Jag är så stolt över mig själv hur långt jag tagit mig i livet, hur långt jag dessutom är villig att gå för att slutföra det jag nyligen påbörjat. Jag är en kämpe. Jag vågar säga det, jag tror på att man ska berömma sig själv och inte enbart andra. Den enda som verkligen måste i alla situationer stå ut med dig är just DU, hela livet ut, så varför inte börja trivas med också. Jag vill se mig själv som en individ med många komplex och dåliga vanor som kan uppfattas som självdestruktiva, men är man inte bara mänsklig? Jag har verkligen kommit fram till att det finns verkligen inte en enda människa i hela vida världshistorien som jag kan stämpla som"perfekt". Inte ens Angelina Jolie med hennes vackra fylliga läppar och silkeslena hår. Alla har brister och alla har något som gör varje individ unik på sitt egna vis. Det som då kan gå mig något fruktansvärt på nerverna är sociala medier och deras hjärntvättning, skriver den ena lögnen efter den andra. Vi människor är så trygga med att följa mallar och bekväma med att blunda för sådant som faktiskt kan anses vara det enda viktiga , frihet. Att få vara fri i sinnet, kroppen och i samhället. Jag vill blunda och önska mig en värld där något sådant existerade, där vi alla kunde leva i harmoni och fri från alla sjuka skönhetsideal, religionskonflikter och kategorisering av mänskligheten. Nej, jag vill ha något mer, jag vill ha något äkta.
Waaaah vad jag spann iväg där, jag ursäktar och förklarar mig att jag endast haft mig själv att bolla mina tankar med i kväll. Jag tror att det också är en av anledningarna till att jag snubblade in här på bloggen och valde att skriva av mig. Det är rätt så skönt ändå, det känns inte lika tungt på axlarna längre. Jag tror många kan relatera till ovanstående och därmed möjligtvis ta del av mina råd, från psykologen Kaj. Låt oss gå ut i fred och fisa glitter och rapa regnbågar.
Att bo vid kusten suger, på alla fronter just vid denna årstid. Det blåser konstant och såklart alltid, alltid, ALLTID motvind, vilket resulterar i rinnande ögon, hörselproblem, frisyren förvandlas till en enda tova och såklart kyla, en kyla som känns enda in i benmärgen. Idag är en sådan dag då livet väljer att pissa en rakt i nyllet, kanske till och med bokstavligt talat då jag träffades av en härlig skvätt i nyllet tidigare i morse. Detta väder begränsar människor från att gå ut, och man förblir soffliggare ofrivilligt. Inte nog med att vädret är helt åt pipsvängen så är också plånboken tom och eländig, vilket begränsar mig ännu mer från att sysselsätta mig med något, eller bara rent utav inhandla mig en liten ynka chokladbit att förgylla denna eländiga dag med. Tre dagar kvar till löning men då grädden på moset så har jag lite drygt 1700 kr som ska betalas i räkningar. Varför kan jag inte bara få lite sommar, pengar och en aning mer positivt humör? Det skulle sitta fint.
Vad gör man när man är helt hopplöst förälskad och det pirrar i hela kroppen? Ni vet när man kommer på sig själv med ett stort leende på läpparna och man har ingen aning vad som orsakat det? När man konstant blir påmind av den man håller kär och nästintill räknar ner minuterna tills man får träffa hen återigen. Kärlek.
Kärlek är så bra på alla sätt, jag kan inte få nog, jag kommer aldrig få nog och jag kommer aldrig sluta förvånas över hur kärlek spelar stor roll i vårt miserabla samhälle som ännu hänger i en skör tråd(BAM dramatiskt as fuck). Vi borde införa fler dagar i kalendern för att beundra kärlekens konst och uppmana fler att älska.
Att vara kär gör dig inte bara fullständigt galen utan också, skulle jag vilja säga ärlig, äkta och fylld med harmoni.
Avslutningsvis vill jag tillägga ett smörigt citat taget från filmen "Into the wild" :
"Happiness only real when shared."
1.Saltgurka
2.Vin (VITT SÅKLART)
3.Vitlöksås/Aioli/Tzatsiki
4.Sol,värme,ljus
5.Cocosdoft i diverse parfymer
6.Färgen Senapsgul
7.Smultrondryck från Kiviks
8.Gratis smakprover
9.Pussas
10. Släppa av en brakfis som man ofrivilligt hållit inne en hel dag.
11.Rött läppstift
12. Soppor (specifikt bönsoppa)
13.BARN ( EJ I PERVERST SYFTE)
14.England
15.Saltlakrits, Only SALT.
2015...Jisses ännu ett år har passerat och jag börjar nu närma mig ringa 20 år. Jag kan inte förstå hur åren bara springer förbi utan att man knappt hinner blinka, men samtidigt förvånas jag hur händelserika vartenda år också förblir mer eller mindre. Jag låter nästintill som Ingrid 89 i sina bästa pensionärsår, men som snart laglig systembolagets framtida kund måste också jag börja planera, fundera och bestämma vad jag vill göra med mitt liv. 5 saker har jag redan klart vad jag vill utav mitt liv och det är, hör och häpna:
1.Utbilda mig till Arkeolog i Lund.
2.Resa jorden runt, lär mig nya språk och mer om främmande kulturer.
3.Flytta till England, till ett sån där typisk brittisk liten stuga på landet. Kanske införskaffa mig några höns, getter och odla grönsaker och örter i alla dess former ( inklusive den gröna gåvan).
4. Skaffa familj, barn i mängder, har redan några namn på hyllan. Alltid drömt om att bli lite utav en husmor som varje morgon bakar bröd, lagar finmiddagar och bakar de bästa kanelbullarna i stan.
5. UPPFINNA något helt fantastiskt som kommer att användas årtionden framöver och alla vinster kommer jag att skänka till alla sorters organisationer och sedan dö med gott samvete (Bara för att jag är ett helgon och måste därefter fullborda mina pilkter + en gnutta överdosering av saltlakritsnappar i mitt testamente till mina barn/barnbarn). Jag har några förslag som dock måste finslipas en del, eller rätt så mycket, eller ja väldigt mycket. En av ideérna är en form av tablett som gör att dina avgaser inte luktar död råtta och skonar din omgivning på dödliga odörer.
Jag har många beslut att ta och ännu fler händelserika år väntandes framöver som jag ser framemot att får uppleva. Men nu ska jag leva loppan och ta vara på ungdomen tills det riktiga vuxenlivet knackar på dörren min. POETEN HAR TALAT, blev nästan så djupt att jag höll på drunkna, fick ta tag i livbojen med nöd och näppe.
Återigen Söndag, återigen sängliggande efter gårdagens festligheter, Återigen ångest efter hur tom plånboken är, hur många ölburkar man hittar i rummet och den stora godispåsen man längtat efter att hugga in i är slut. Behöver jag ens fortsätta...? Nästintill plågsamt. Söndagar är bra för vila, långa duschar och att äta gårdagens rester framför någon dålig B-film som tidsfördriv. I bästa fall kan Söndagarna tillbringas hos en generös farmor som göder en med småkakor och småmynt, eller möjligtvis för dem som har lite extra ork, en lång promenad i naturen. Som student, fattig och internetberoende blir oftast fallet en typisk hemmasittaresöndag med la familia.
Snörvlar och överkonsumerar te i alla dess smaker, fy för förkylning. Har dessutom träningsvärk i vartenda muskel på hela kroppen ( Ja, möjligtvis inte tungan och diverse ansiktsmuskler) och luktar svett på ställe där jag inte visste att man kunde svettas, jag må skrämma min omgivning med min odör men jag är oerhört stolt över mitt tappra försök på gymmet idag trots att mitt immunförsvar krånglar. Under morgondagen lär jag träffa på fler välkända vänner nämligen "snorungsbakterier", våra vägar går alldeles för ofta till mötes...NU sovasovasova, då mina ögonlock ej längre vill samarbeta.
Godnatt!
