TWTWTW självskadebeteende

Jag bah skriver nu, bryr mig inte om någon fattar.
Jag sitter i ett klassrum nu, svenska är ämnet.
På dagens uppgifter står det att vi ska skriva om "min morgondag". Vafan betyder ens det?
Jag kom till skolan i linne, mamma insisterade...
Direkt när hon åkt hemifrån tar jag en kofta och cyklar iväg i regnet.
Även ifall koftan är dyblöt och jag kommer att bli förskyld av att ha den på mig, tar jag inte av den.
Jag hatar när folk tycker synd om mig, ser mina nya sår.
Ser mitt liv i mina ärr. Vill hjälpa, säger att det ska bli bra. Nej: Ni kan inte göra det.
Det är bara folk som jag själv har erkänt det för som får hjälpa mig, för det är då jag självmant vill ha deras hjälp.
Jag har inte sovit på sjukt länge och min kropp orkar inte mer.
Jag är orolig för skolan, är rädd att jag inte kommer klara av den.
Jag är rädd att jag skriver om fel grejor, att allt blir lärarens historia, inte min.
Mitt liv fallerar sakta, jag vill gå ut ur klassrummet, ut ur skolan, ställa mig mitt i ösregnet och skrika så jäkla högt jag kan, skrika ut allt det onda som ligger förtryckt i mig, de som endast kommer ut genom luckorna i min hud, det som endast kan komma ut ur mig av ren smärta.