irixs blogg

Tisdag, första lektionen är NO men läraren verkar ha grävt ner sig elr nåt så alla sitter och tittar på serier spelar musik (en tjej kollar seriöst på "unga föräldrar", jag lovar att det är det hon vill göra med sitt liv :))) osv.

Dethär med gogoanime.tv: Det fkn funkar inte på skolans nät, och det är typ det enda som stör mig idag - utöver smärtan i mina lår, den evigt dunkande huvudvärken, min klass otroligt idiotiska musiksmak och de maskulina fotbollshunkarnas apimitationer... Vill bara gå och lägga mig igen, skita i detta hemska som kallas utbildning, liten fråga: vad fan har jag lärt mig denhär terminen? juste inget...
Okok nu kommer det någon som tydligen ska sätta oss i arbete elr nåt :PpPpP

...I mina ögon.
Mina lår gör så ont, hur ska jag kunna gå? Hur ska jag överleva? Kommer det ens att läka?
Jag vet inte.

Jag var på BUP igår, med pappa- fan. Han pratade om att jag måste "sluta tro att du är i centrum av allas liv, du kommer inte alltid i första hand", "nu ska jag hem till min egen familj" och avslutningsvis "hejdå älskade Lisa"....
Dubbelmoral much?? Alltså blö, där gick han över en liten gräns. Visst skrik på mig, dra knivar längs dina handleder och fråga mig hur jag skulle känna om han gjorde så. Ja visst, påvisa samband och leta upp fakta om hur länge människor har levt utan att skada sig själva (tydligen 10 000 år...). Visst, kasta grejor runt och på mig, skrik att jag är en "misslyckad idiot", skrik att jag är en dum blondin och att du förtjänar bättre, jag kan inte må mycket sämre at this point. Men om du för en sekund tror att du är en bättre människa än någon annan på denna psykiskt störda jord, då förtjänar du värre än vad du fått.

Så jo, jag trillade tillbaka och jag vet inte hur jag ska komma härifrån för min svarta tomma grop blir bara djupare och djupare, och just nu känns det om att jag faller.

Tack Alva för att du finns, för annars hade jag seriöst inte orkat leva mer <4

Min madre är läkare och sure bacon att hon premumenerar på läkartidningen men vafan, nu har de gått ut med en ny forskning som visar att gothare har högre sjåälvmordsprocent än övriga musikstilar, yay...
hon kom in på mitt rum och bah " du får inte lyssna på goth-musik längre! LYSSNA PÅ POP DÅ BLI DU GLAD IST :DDDD"
1. vadå gothmusik?? Snälla mamma förklara dig lite här nu, vad menas med gothmusik i dina öron?
2. källkritik, har dessa små läkartöntar någon jävla aning om vad jag lyssnar på? Hur JAG reagerar på olika musikstilar?
3. hur kan du vara så dum att du tror att det är min musiksmak so får mig att må dåligt?

orkar ej riktigt längre....

Vad äre för fel med mig?
Jag cruschar på fel människor och blir arg på fel människor, jag vill döda alla i detta samhälle så att jag kan leva efter egna normer, egna villkor och egna val.
Bröt kontakten med min pappa men det verkar inte funka, han skriver med mig hela jävla tiden och kallar mig "älskade Lisa", men dö bara människa?
Ska till första linjen (BuP akut) och sure, det suger asiatkuk men jag vill må bra och det är typ det som funkar bäst för mig. MEN pappa ska tydligen med så att vi kan "prata ut om det", my ass.
Glöm det.
Får panik och leker teater med allmänheten, ingen känner mig, ingen vet vem jag är.
h, and btw min tändare tog slut så jag lever på tändstickor. blöh :(

Blir så sjukt arg över våran engelskalärare, förra lektionen försökte han få MIG att bli troende kristen... PÅ ETT FKN SERIÖST PLAN. Orkar ej riktigt.
Idag lär vi oss när man sätter ett och en framför substantiv... det var inte alls det vi lärde oss i typ mellanstadiet, jag hade kunnat ge min lillasyster på 12 år dehär stencilerna och hon hade kunnat ALLT! Jag vill utvecklas, så låt mig utvecklas... Jag vet, och hela klassen vet skillnaden mellan an apple och the apple, vi vill inte lära oss det igen...

Jag bah skriver nu, bryr mig inte om någon fattar.
Jag sitter i ett klassrum nu, svenska är ämnet.
På dagens uppgifter står det att vi ska skriva om "min morgondag". Vafan betyder ens det?
Jag kom till skolan i linne, mamma insisterade...
Direkt när hon åkt hemifrån tar jag en kofta och cyklar iväg i regnet.
Även ifall koftan är dyblöt och jag kommer att bli förskyld av att ha den på mig, tar jag inte av den.
Jag hatar när folk tycker synd om mig, ser mina nya sår.
Ser mitt liv i mina ärr. Vill hjälpa, säger att det ska bli bra. Nej: Ni kan inte göra det.
Det är bara folk som jag själv har erkänt det för som får hjälpa mig, för det är då jag självmant vill ha deras hjälp.
Jag har inte sovit på sjukt länge och min kropp orkar inte mer.
Jag är orolig för skolan, är rädd att jag inte kommer klara av den.
Jag är rädd att jag skriver om fel grejor, att allt blir lärarens historia, inte min.
Mitt liv fallerar sakta, jag vill gå ut ur klassrummet, ut ur skolan, ställa mig mitt i ösregnet och skrika så jäkla högt jag kan, skrika ut allt det onda som ligger förtryckt i mig, de som endast kommer ut genom luckorna i min hud, det som endast kan komma ut ur mig av ren smärta.

Haha pappa och syster bråkar om festkläder till ett bröllop or whatever, jag bah sitter här. Ska jag medela pappa om jag inte äger "fina" kläder?

Jepp, då har jag varit på ett mkt stelt samtal med mina föräldrar och en fantastisk henrik, alla älskar honom. Men han bjöd inte på godis så nej...
vet inte, ä bah trött och skit.
Varför pratar jag med honom???

18 aug. 2k15

skola, samma idioter som förra året, orkar inte.
ska till fantastiska henrik och ha ett stelt samtal :( vill ej dit, vill inte prata om det, jag vill bara skriva, och ja, jag vet att det låter sjukt lame och att jag skriver för långa meningar och skit. Men vet ni? jag. bryr. mig. inte. ett. piss.
hela mitt jävla liv har gått ut på att göra goda intryck, le och vinka. vara dendär söta lilla blonda rikmansdottern med fina rikemansvänner och bra betyg, ljusa rena hela kläder. NEJ. jag orkar inte leva så mer, varje dag jag går upp lever jag i ett skal. Jag lever i en bur och jag har inte kraft att bryta mig ut.
Jag mår sjukt dåligt, jag mår dåligt över mig själv, över mina stackars vänner som rean har problem så det räcker och blir över, över mina armar, över min framtid och mitt förflutna och mitt nu.
Jag vill gå upp och leva ett galet liv, ett liv som Irix, inte som Elisabeth.
Jag är inte 24 dagar fri längre, mina sår syns inte, men dem känns, hela tiden, när jag går, när jag sitter, när jag försöker sova.
hela jävla tiden :(
nu kommer mamma och säger att jag ska leva lite rikemansbarn
hejdå :*