Ångest

En ballong finns under min bröstkorg. Precis i mitten. Ibland, oftast utan anledning börjar den fyllas med luft. Ibland snabbt, ibland långsamt. Samtidigt detta händer grips jag av panik och jag känner mig klaustrofobisk i mitt skinn. Ballongen börjar bli så stor så att det känns som att mina revben börjar töjas. Men ingenting annat känns, bara ballongen innanför mina revben. Jag försöker gå, skrika, klösa, riva, bita, fly. Men ingenting funkar, ballongen fortsätter fyllas på med luft. Den spricker oftast inte, men när den gör det fylls hela min kropp med smärta och jag gråter. Men när den inte spricker, när luften sakta börjar pysa ut, är det värsta. För jag fylls med ett tomrum. Jag blir bara tom, förvånad, känner mig blottad.
-------------------------------------------
Fick frågan att beskriva ångest av personen jag samtalar med om min depression. Detta är så gott det går. Så jäkla svårt att beskriva det där, ångest.