Riktigt namn:
Emelie Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Inte valt
Bor:
I skogen
Politik:
Kommunist
Dricker:
Öl
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2011-07-02
Emocore! Det var längesedan jag skrev någonting som inte har med bandet att göra. Det har ju ändå hänt så himla mycket sedan november. Ska vi ta en liten livsuppdatering? Om inte för er skull så för min.
- I december fick jag jobb på ett litet café i Haga. Första månaden var rent ut sagt ett jävla helvete. Hade ingen koll på någonting och det var lite jobbigt att gå från sängliggande asocial klump till 100% stressad servicemänniska. Nu är det bättre. Nu är jag ju bra på det jag gör. Men har nog aldrig varit så irriterad på människor som jag är när jag jobbar. Har alltid avskytt folk som beter sig vidrigt mot servicepersonal, men nu har jag verkligen fått uppleva det in my face. Knäpp inte med fingrarna åt mig som om jag vore en jävla hund.
- För någon månad sedan slog jag upp på riktigt med någon som betyder så otroligt mycket för mig. Det var sjukt jobbigt att säga "vi kan inte hålla på så här längre", men vi kunde ju verkligen inte hålla på så där längre. Han är fortfarande en av mina bästa vänner och det känns som att vi klarar det ganska bra.
- I januari började jag umgås med en spännande pojke. Vi har vetat om varandras existens i snart två år men aldrig riktigt pratat innan dess. Brukar säga att det finns två människor i hela världen, utanför min familj, som jag kan känna mig hundra procent bekväm med, men han har börjat kandidera om en plats där med. Vilket känns helt sjukt, då jag känt de andra människorna i tre respektive sex år. Har annars så himla lång startsträcka för att bli bekväm med människor. Sen har jag ju fortfarande svårt att tro på att han faktiskt tycker om mig. Kommer alltid vara #emotionallydamaged från alla snubbar som har betett sig precis så som han beter sig mot mig just nu, men som sen sagt att allt var på skämt. Hatar att det är så.
Jag vet i alla fall att jag tycker om honom, vilket är en märklig känsla. Att sakna och längta efter någon. Hoppas att jag tillåter mig själv att falla i alla fall lite handlöst, snart.
- Jag piercade snoken för ett tag sedan också. Vänster näsvinge. Gillar den verkligen. Hade visat er en bild om jag inte
- Fyllade bort min mobil förra fredagen. Riktigt klumpigt och onödigt, och förmodligen plockade någon den bara ur min ficka. Mobilen är väl skit samma, men det som verkligen suger är ju att så mycket försvann. Två år av bilder som råkats ta på fyllan och kassa selfies, helt borta.
- Och!! Jag har kommit in på Kvinnofolkhögskolan. Bye bye till tidigare Schillerskaångest och HEJ till att plugga upp gymnasiebetygen på en skitbra skola. Är SÅ himla taggad.
Blev så megataggad av Guacamoles träningsinlägg att jag rotade fram mina fem år gamla träningskläder, laddade ner Felix gamla longboard-lista och gav mig ut och sprang, samt återupplivade min 7 minute workout-app. Blev själv lite förvånad.
Måste komma ihåg den här "svintrött men ändå underligt upprymd"-känslan I have going on right now så jag inte tappar motivationen igen. Var så himla hurtig för kanske fyra år sedan men sen kom gymnasiet och framtidsångest och jag insåg hur gött det är att ligga i sängen en hel dag. Men nu fan, ska ta tag i detta, orkar inte bli helt förstörd av att gå upp för en trappa. Behövde bara en liten push.
Ikväll blir det dock tacos och Så mycket bättre. Får ju inte glömma bort att jag är lagom-svenne också.
När vissa människor näst intill glorifieras och är väldigt omtyckta i en viss krets (ps. menar på ec) och man sitter bakom sin mobilskärm och skakar av ångest varje gång man ser personens alias dyka upp för att de lyckades förstöra ytterligare en liten del av ens psyke en gång i tiden. Jag kommer aldrig lita på människor på samma sätt igen, jag kommer aldrig öppna upp mig på samma sätt igen, jag kommer aldrig orka på samma sätt igen. Och det är till väldigt stor del hans fel. För han är så otroligt manipulativ. Jag tycker samtidigt synd om honom, och en del av mig vill fortfarande sitta framför honom och höra att han tycker jag är söt; för det är vad han fick mig att tro på, trots att det är så himla falskt.
Och så många på den här hemsidan tycker bra om honom. Och här sitter jag och bara ser på. Inuti ett jävla ångestmoln.
Idag fyller min pappa 50 år. Tycker det är så himla svårt att hitta någon vettig present till någon som liksom har tillräckligt med resurser för att köpa vad han skulle vilja ha själv. Oavsett om det skulle vara ett mindre lyxfartyg eller en ljusstake. Känns som det måste ligga mer känslomässigt värde i det man köper då. Eller så är det bara jag som övertänker presentköpandet.
Så jag köpte ett ljusfat + ljus och två gröna växter. Inreder sakta men säkert hans lägenhet lite från sidan om. Tanken som räknas.
Inatt tänkte jag gå och lägga mig i alla fall hyfsat tidigt men istället har jag spenderat senaste timman på att titta på när folk smälter saker och skär med kniv genom kinetic sand.
