Sanningen, löften, lögnerna.

Det finns för mycket jag vill få sagt, men för lite som rinner ner i fingrarna.
Det är inte lögnerna som skrämmer mig, det är sanningen.
Och alla löften som kommit från din mun, har du någonsin låtit dem stanna inuti dig?
Alla lögner du spytt ut och allt du förlorat, kan du säga att det var värt det?
Jag undrar om du helt ärligt kan säga att du är nöjd med den du blivit,
för i slutet kommer du inte ha någon annan än dig själv att lägga skulden på för den du blev.

Du förlorar mer än du vinner och du sårar mer än skapar lycka.
Alltid finns det någonting man kan göra bättre, det handlar bara om att öppna ögonen
och låta sig själv se det självförtroendet hindrat dig från att se.

Nu var det ett bra tag sen jag skrev någonting.
Jag vet fortfarande inte vad som pågår i mitt huvud.