let's jump into it

Idag har allt rullat på så bra att jag inte vet hur tiden har tagit vägen men mest av allt undrar jag hur jag kan ha så mycket kvar att göra.
Idag har jag träffat bl.a de viktigaste att träffa innan morgondagens flytt, allt känns så sjukt overkligt.
Ska jag beskriva mina känslor just nu skulle jag lätt kunna säga att jag är besviken. Men samtidig vet jag att jag verkligen har valt rätt väg.
Jag vet att när jag har kommit så långt som att hela mitt rum är nedpackat så är det dags att ge upp, det är dags att starta nästa kapitel i mitt liv. Jag vet att nu är det dags att öppna upp nya dörrar och vilja vilken dörr jag ska kliva in genom. Nu är det dags att släppa taget om gamla känslor även om det kan vara det svåraste provet man behöver ta.


__________________________________
Vet du om att allas uppfattningar av mig kanske inte alltid stämmer?
Personen du mötte var inte jag, alla lurades av illusionen de såg.
Jag vill inte att mina svagheter ska lysa ut inifrån, jag vill inte att någon ska få se den riktiga jag
fråga inte varför.

Bara för att du inte såg mina tårar, uteslut inte att jag inte blev sårad.
Du vet troligtvis inte att den riktiga jag är helt annorlunda från den du har sett och jag är inte lika stark som folk tror
en del av mig behöver fortfarande någon som förstår att jag inte alltid kan vara stark, någon som finns där när jag känner mig svag.
Jag har mött motgångar så ofta att jag inte längre kan hantera de, nu kan jag inte heller lita på någon mer.

- en hemsk översättning av en låt som dög upp under tiden jag skrev inlägget och jag var bara tvungen att dela med mig -