psykbryt.

Jag gillar inte det här med att bråka.
Så istället tar jag min skit o går.
Att jag sedan får skällsord kastat efter mig och att jag sägs vara en bitch är väl inte superkul. Bland det värsta jag vet är ju när personer försöker nedvärdera och smutskasta andra genom att säga att de te.x endast vill styra andras liv.
Något i mig går liksom sönder lite varje gång jag bevittnar ett bråk. Om det då råkar vara så att jag av en händelse är med i bråket så brister hela jag. Personens glåpord blir min verklighet och jag får ta upp kampen om överlevnad, igen.
Gång på gång försöker jag att inte låta personens ord och handlingar styra mig men när det gör så ont att jag inte ens kan gå, då har det gått för långt.
Grattis, du har lyckats bryta ned en person totalt. Jag hoppas du finner glädje i detta besked. Om inte så får du gärna fortsätta leva i din egen fantasivärld, där alla andra förutom du gör fel.