Yoje18s blogg

Jag trodde det här skulle bli mitt år, att äntligen få möjligheter till så mycket efter flera års lidande och fastlåst.
Jag trodde allt skulle bli så mycket bättre med allt, att mina problem var över. Men nej. Så enkelt är det inte, mina problem kom tbx ganska snabbt och jagade ifatt mig tillsammans med min depression och ångest.

Jag trodde allt var så enkelt i början, att allt var så lätt. Men när tiden gick blev allt ett helvete, det var det enda jag kunde tänka på, det enda jag någonsin kunde fokusera på. Och det var bara en enda person. Den personen hade jag inte alls känns speciellt länge, hur i helvete kan en person man inte känt länge alls göra så mycket?
Den personen hade kontrollen över att kunna göra mig till den lyckligaste eller den mest ledsna. Bara sådär. Jag trodde aldrig det från början, men sanningen svider.
Tiden gick och det gick bara mer neråt. Allt blev kaos. Men sen kommer dessa små stunder när man känner sig som älskad och speciell, MEN sen kommer ju dagen efter och man fattar ingen att nej lilla gumman, så är det inte.
Nej men varför skulle jag någonsin tro på att allt blir som jag önskat? Det är bara endast fucking fantasi och ingen jävla verklighet.
Jag krigade för den personen, jag gjorde nästan allt. Men vad har jag ens fått tbx nu när jag tänker efter? Flera månader av tvekan och ångest över en bluff? Eller är det verkligen en bluff? Jag vet inte, jag vet ingenting längre.

asså fattar inte varför midsommar ska vara så jävla speciell, det är ju inte direkt julafton. jävla fitta.

men vafan sitter iaf hos min flickvän jjoohanaa och super oss fulla. någon som vet fest som vi inte ska gå till för vi har så jävla kul själva.

kanske inte borde blogga på fyllan. aja fuck you pusshej

Jag vet inte om jag är glad eller ledsen. Kanske borde jag vara mer glad än ledsen? Fast kanske inte.
Jag blev nerdragen till ruta ett igen, efter allt kämpande för att äntligen få slut på det så blev jag nere igen på en sekund. Fan.
Jag kan inte bestämma mig om det känns bra eller dåligt.
Hjärtat säger ja..
Huvudet säger nej..

Jag vet inte hur jag ska kunna fly från det här.
Fly från känslor, fly från verkligheten..
Fly från dig.

Snälla berätta vad jag ska göra?
Eller vad jag kan göra?
Snälla.

Du total fuckar mitt huvud till max med din kraft.
Jag vill inte lida mer, inte en sekund till..

DU vet vad jag vill.
DU vet vad jag känner.
Ändå så gör du såhär mot mig.

Är så oerhört trött på detta nu.

Nu är jag trött på att behöva må dåligt pga dig, det får vara slut med det nu. Jag trodde inte såhär om dig när jag lärde känna dig, men tydligen så lärde jag inte känna hela dig. Det är nu du börjar visa ditt riktiga jag. Din andra sida som jag inte fått se innan? Och den riktar du på mig så jag ska behöva må dåligt.

Du vet vad jag kände, du visste mina känslor. Ändå så trampar du ner på mig för att du vet att du kan, för tydligen är jag ingen match. Svaga lilla Yoje går alltid att göra som man vill mot, va?

Jag försökte göra allt för att få allt att funka. För att få allt att bli bra, men eftersom du är helt jävla egenkär så funkar det inte.

Dagarna går och ju mer slutar jag att bry mig, men ska jag vara ärlig så är det inget jag skulle välja. Jag ville aldrig sluta bry mig, jag trodde inte dt skulle sluta såhär.

Det som sårar mig är att du kanske aldrig inser det du gör, att du kanske aldrig kommer fatta.

Jag har väldigt tråkigt.
Sååå, varför inte va lite gulliga och fråga saker på ASK eller något? (Ask länk i profil)
Skriva till mig här?
Rekomendera en film?
Nåågooot..
Helst ask... För det är roligast, sorligt nog..

Saker och ting går lite bättre nu. LITE.
Senaste dagarna har varit rätt awesome, umgåtts med underbara vänner, sprungit intervall upp för hela den där jävla äckliga Hammarbyback jäveln. Fyfan. Därav blev jag sjuk och fick tbx min kraftiga astma hosta, sä nu kam jag knappt sova längre eftersom jag hostar upp alla mina jävla organ. Myz.

I lördag var jag och mina älskade peeps och kollade på när våra vänner frän Koize spelade i danderyd. Sjukt awesome. Är så stolt så :3 haha, det blev inget festande i helgen tyvärr, fett länge sen nu. Är fan törstig...
MEN i helgen, hoho då jävlar (hoppas jag)...

Jag tänkte avsluta inlägget med att jag skulle sova, men det skulle vara en lögn. För jag kan inte.
Sååå.. Ha det bra pusshej!

Såljde nyss mina ostbågar till min pappa för 40kr... Han hade fått dom gratis annars om inte han hade blandat in pengar MEEEEN jag klagar inte. *hinthint*

Aaand you know what?
Nu har jag äntligen min första gadd! Ahmagaad :3 Är sjukt nöjd osvosv, och det är det enda som spelar roll.
Allt gick sjukt bra, två av mina bästa vänner alltså Calle och Jaana var med mig hela tiden och är sjukt tacksam för att dom var vid min sida under tiden. Dock så blev Calles hand lite öm efter jag höll den under hela tiden och klämde åt lite extra då och då, meeeen inget ljud är bättre i mina öron än hans skrik ;) haha.


Snart är det sommar lov och SNART är det dags för La SPAAAIN för mig och Lovisa, tredje gången blir det nu och denna gång åker vi själva dit i 8 dagar och bor i vårt hus. Ska bli så jääävla awesome! Saknat spanien så in i hälvätä.. Men bara om 35 dagar åker vi.

Det här inlägget kommer bara handla om en person och verkligen inte vilken person som helst. Utan en sån jävla underbar person som har gjort så jävla mycket för mig och hjälpt mig genom allt.
Hon har alltid funnits vid min sida och det skulle aldrig gå en enda dag utan att prata med henne.

Även om vi bara kännt varandra i två månader så har du blivit en av de bästa personerna i mitt liv, du har blivit en stor del av mig som jag aldrig skulle vilja släppa. Du är värd så jävla mycket för mig och jag skulle aldrig någonsin göra dig illa eller lämna dig.
Trotts vår korta tid tillsammans har vi sååå många minnen tillsammans och mer ska det bli, många tårar mycket skratt och mycket galenskap. Fan tiden med dig är värt var enda sekund!

Jag kommer ihåg som om det var igår som vi träffades för första gången, min första tanke var "vem fan är det här nu då?" Jag trodde aldrig att vi skulle bli såhär nära. Men jag är så glad över att vi blev det, och jag är så lycklig över att jag har dig i mitt liv.
Jag har alltid lika kul tillsammans med dig, (speciellt på fyllan när vi får ta hand om varandra i omgångar hehehe)
Nej men på riktigt så skulle jag inte ens vilja tänka mig ett liv utan dig, nu när jag har funnit en sån underbar person så får du fan stanna hos mig. För jag behöver dig!

Jjoohanaa, tack för att du finns, tack för allt du gjort för mig.. TACK för att du är en sån underbar vän..

Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag älskar dig min älskade fru!

Hela den här dagen har jag mått piss, gråten har varit i halsen på mig hela dagen och väntat på att få komma ut.

Jag saknar en person i mitt liv. En person som egentligen skulle varit en stor del av det, som skulle va en av de som gör min dag. Istället för det går jag runt och tänker på vad personen gör just i detta nu. Hur personen mår och hur allt är.

Jag vill, men kan inte.
Jag kan, men vill inte.

Sen är det massa annat skit som händer, asså åh. *headshot* Jag tror fan jag ska krypa in i ett hörn på gatan och gråta.


Jag är så grymt tacksam för mina vänner som stöttar mig och finns där. Som tex min älskade fru Jjoohanaa och min coola vänKriss. Kärlek till er!

TPL, just vad jag är.. Trött på livet, här och nu.

Så jävla äcklad, rädd, arg, ledsen, sårad, osäker, besviken, trött, död.. You name it.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ingenting längre.

Jag är så jävla äcklad över allt som händer,
Jag är så rädd för att välja fel väg.
Jag är otroligt arg för att allt är som det är.
Jag är riktigt ledsen och sårad för att jag inte kan göra så mycket åt saken.
Jag är så osäker på vad jag ska ta mig till..
Jag är besviken på att jag lät mig själv hamna i denna sits från början.
Jag är TRÖTT på att försöka fast det kanske inte ens blir värt besväret i slutändan.
Sen.. Är jag väl död. Punkt slut, tack och hej.

Asså fuck this, jag vill inte sluta. Jag tror inte heller att jag kan.

Men det kanske kommer en dag då jag inte har något val, att jag måste sluta. Vilket jag inte vill.
Vad ska jag ta vägen då? Från ruta ett igen.

Ingen av er förstår vad jag ens menar eller skriver, förutom mina närmaste.
Men det kanske är lika bra att ingen fattar något för ingen jävel skulle ens bry sig ändå.