The illusion

Last night someone woke me up, from a sleep I wasnt even aware of.
You told me to breath, that everything would be alright.
I didnt belive you, I didnt think I could stop something that strong.
So i didnt ever try.
You gave up.
I thought i was ill.
That all i needed was a pill.
You said i was after the attension
and I assume its true.
So you made me start to think;
This is my brain, my thoughts, my pain.
I should be able to stop it,
Its all in my head.
I never understood how much or badly it affected all other until you said the word
Pathetic.
I have been waiting and looking for someone to save me.
But it never occured to me that maybe the only one who can save me
could be the one who stares back in the mirror.
The night I woke up was the night you called it all
an illusion.

Thank you.

Its all imagination.



Inatt väckte någon mig, från en sömn jag itne ens var medveten om.
Du sade åt mig att andas, att allt skulle bli bra.
Jag trodde dig inte, jag trodde inte att jag skulle kunna stoppa något så kraftfullt.
Så jag försökte inte ens.
Du gav upp.
Jag trodde jag var sjuk.
Att allt jag behövde var några piller.
Du sa att jag var ute efter uppmärksamheten,
jag antar att det är sant.
Så du fick mig att tänka;
Detta är min hjärna, mina tankar och min smärta.
Jag borde kunna stoppa det.
Det är bara inbillning.
Jag förstod aldrig hur mycket och illa det påverkade människor i min omgivning
tills du använde ordet patetiskt.
Jag har väntat och letat efter någon som kan rädda mig,
men det har aldrig slagit mig att kanske den enda som kan rädda mig
är den som stirrar tillbaka i spegeln.
Natten jag fick upp ögonen var natten du kallade allt
en inbillning.