Tanke tömmning

Ena dagen är ens lycka och glädje på topp och andra dagen känner man bara för att gömma sig under täcket och ligga där tills allt går över. Att en individ kan ha så mycket tankar och funderingar i huvudet och ända klara av vardagen. Att gå igenom dagarna med smärta i kroppen och oro över framtiden.
Man skapar sin egna ångest och stress, det är jag väldigt insatt i och har förståelse för. Eftersom man kanske har så många tankar men man gör inte något åt dem. Men hur ska man göra för att bli av med tankarna när man inte har någon ork kvar i kroppen efter en hel dag med jobb och plugg. Hur ska man orka att ha en fritid och kunna leva?
"Ingen kan ge dig en bättre hälsa och mående än du själv"
Ja det är sant, men man måste kunna hitta motivation till att göra något åt allt också, eller?
Om jag ringer dessa samtalen eller pratar med en person kommer några tankar att försvinna då? Kommer jag må bättre? Kommer min smärta att försvinna? Eller kommer man bli nonchalerad och inte bli trodd på?

12 år har jag givit till min depression och ångest, i 12 år har jag haft så sjukt många motgångar i livet som många inte skulle tro på. Som 15 åring kunde jag prata med en vuxen människa och jag som hade levt i 15 år hade gått igenom mer skit än den vuxna personen hade gjort. Hur kan livet, ödet eller vad det nu är, tillåta att en person ska må dåligt i så många år?

Ja visst jag har kommit oerhört långt i mitt liv och har fler lyckliga och bra dagar än jag någonsin har haft. Jag har ett hem, ett jobb, en sambo, katter och planerar min framtid tillsammans med sambon. Men ändå har jag så svårt att acceptera att det är OKEJ att ha några dåliga dagar. Det är OKEJ att gråta när det blir för mycket. Och det är OKEJ att gömma sig under täcket en stund. För där, just där under täcket är det bara du själv som existerar. Ingen kan skada dig där, du känner inte någon smärta. Det är din safezon.

XOXO
Ukume