Fegt

Jag är inte en arg människa.
Det är fegt att kalla mig arg.
Jag är en glad människa! Jag brukar lyssna på opera och städa med glädje, laga mat med glädje, sitta och stirra i väggen med glädje. Umgås med mina vänner och vara superglad.
Jag är ingen arg människa.
Jag en människa som inte tolererar vad som helst.
Jag blir ofta upprörd, men det finns alltid ett skäl till att jag blir upprörd.
Om någon säger att lampan är ful, pallar jag inte bry mig. Den repliken kanske sjunker in i mitt undermedvetande så att jag drömmer om fula lampor när natten kommer.
Men om någon beter sig illa mot en annan människa i min närvaro blir jag upprörd, om någon drar dåliga negerskämt eller judeskämt blir jag upprörd. Jag krossar deras rassehumor hur lätt som helst. Jag blir ofta upprörd därför att jag inte tolererar vad som helst. Ännu mer upprörd blir jag om ingen annan i min omgivning blir upprörd när det finns jätte stora skäl till att bli upprörd.
Men det gör mig inte till en arg människa. Det gör mig till en icke – tolerant människa.
Människor tror jag är bitter, att allt jag gör är att leta fel.
Jag letar aldrig fel, jag är inte bitter. Jag är glad. Jag är inte slö helt enkelt. Det är människor som tolererar vad som helst nu för tiden. De sitter och latar sig fram spritflaskorna och pratar om sig själva. Och om någon tar upp en viktig fråga nöjer de sig med att ha vilken jäkla åsikt som helst utan att ha tänkt efter tillräckligt. Eller när de vet var de står så tillåter de a människor ha sjuka och fientliga åsikter. De bara sitter ner och latar sig.