Sheenakillers blogg

Idag ska jag generalisera.

Förutom att rassefolket bör gräva ner sig i ett hål i marken och att deras åsikter aldrig håller så ska jag berätta mer om detta rasfixerade folkslag. (hrm)

Ja, alla rasister är oftast väldigt fula. Inte konstigt att en rassebrud började hacka på min polare som är en grekisk gudinna. Den här pantade rassetjejen hade ju inte ens en bild på sig själv. Hon heter kaviar och min vän heter Anastasia.

Ja, fula är dom, och deras kläder! Herregud. En gång i tiden hade jag stuprörsjeans med målarfärg på, och ett tag låg jag inne med pippilångstrumpstilen. Men inget slår rassarnas val av kläder. Dom försöker se hårda och tuffa ut men när man ser på dom, kan man ju inte annat än skratta.

Rassefolket lever i flock, de skulle aldrig klara sig på egen hand och kan förstås inte tänka själva, man bör inte se på dom som individer. De är också intelligensbefriade, pinsamma och tröttsamma. De är respektlösa och förtjänar därför inte någon respekt, de ser inte på andra människor som individer (men ändå är det dom som är minst individer av alla människor i världen, de lyssnar på precis alla i flocken förutom sig själva (!) och låter sig bli hjärntvättade)

Jag kan knappt ta rassefolket på allvar, svaga människor som faller för grupptryck. Dessutom, allt det här med att man ska bevara den svenska kulturen. Är det bara jag som är trött på det där eviga tjatet? Herregud, ska vi bojkotta alla högtider förutom midsommar, ska vi käka sill till frukost, lunch, middag? (Just nu käkar jag bröd med salt och olivolja)

Ja, rasister är ett folkslag som begränsar sig själva, snackar skit om allt som kommer från länder utanför sverige men självklart käkar de på pizzerior! De tar till våld för att de inte kan slåss med munnen, med andra ord: De suger på att hångla, de suger på att suga och de suger framförallt på att diskutera. Jag har ingen statistik, men jag typ utgår från att det är så. Jag skulle kunna bete mig moget och skriva varför deras åsikter är så fel, men de flesta som har något innanför skallen vet att deras åsikter är fel, och alla har hört dom självklara argumenten, därför kan jag inte göra annat än att håna dessa rassar.

Dom är liksom urlöjliga! Och en dag kommer detta patetiska folkslag inte vara mer än ett minne.

De slåss, skriker, hailar, käkar falafel, snackar om svensk kultur som dom inte vet ett piss om, svensk kultur är en mix, (de mesta kommer från utlandet sen har det blandats med lite svensk kultur) Rasister får mig att skämmas, de pratar om utlänningar som djur, men jag bara undrar, vilka är djuren? Jag klarar inte av människor som inte inser att det är dags att knacka hårt på skallen och fatta vilket år det är, 2009!

Så här enkelt är det: Alla människor är individer. Och det spelar ingen roll vilken hudfärg du har, vilken religion du har, vilken sexuell läggning eller vilket kön du har. osv.

NÄR ska människor ta och inse detta, måste det gå så segt? Det är ju så självklart. Visst. det kommer finnas orättvisor och diskriminering ett tag framåt, men måste man vara så efterbliven som en rasse? Kom igen nu! Lägg ner. Sluta begränsa er, och när ni inser hur det ligger till med kulturen, kom inte med ideer att backa flera 100 år tillbaka i tiden. Jag gillar olivolja och bröd. Och jag pallar inte träskor. Förändra era pinsamma åsikter eller gräv ett hål i marken. Eller flytta någon annanstans! Som en rasist uttryckte sig i tv: "Jag vill flytta till ett land där dom inte släpper in utlänningar".

CIAO!

Jag är inte en arg människa.
Det är fegt att kalla mig arg.
Jag är en glad människa! Jag brukar lyssna på opera och städa med glädje, laga mat med glädje, sitta och stirra i väggen med glädje. Umgås med mina vänner och vara superglad.
Jag är ingen arg människa.
Jag en människa som inte tolererar vad som helst.
Jag blir ofta upprörd, men det finns alltid ett skäl till att jag blir upprörd.
Om någon säger att lampan är ful, pallar jag inte bry mig. Den repliken kanske sjunker in i mitt undermedvetande så att jag drömmer om fula lampor när natten kommer.
Men om någon beter sig illa mot en annan människa i min närvaro blir jag upprörd, om någon drar dåliga negerskämt eller judeskämt blir jag upprörd. Jag krossar deras rassehumor hur lätt som helst. Jag blir ofta upprörd därför att jag inte tolererar vad som helst. Ännu mer upprörd blir jag om ingen annan i min omgivning blir upprörd när det finns jätte stora skäl till att bli upprörd.
Men det gör mig inte till en arg människa. Det gör mig till en icke – tolerant människa.
Människor tror jag är bitter, att allt jag gör är att leta fel.
Jag letar aldrig fel, jag är inte bitter. Jag är glad. Jag är inte slö helt enkelt. Det är människor som tolererar vad som helst nu för tiden. De sitter och latar sig fram spritflaskorna och pratar om sig själva. Och om någon tar upp en viktig fråga nöjer de sig med att ha vilken jäkla åsikt som helst utan att ha tänkt efter tillräckligt. Eller när de vet var de står så tillåter de a människor ha sjuka och fientliga åsikter. De bara sitter ner och latar sig.

Elefantmannen är på efterlysning. Vilket känns tryggt, jag behöver mer Lynch. Mannen som står bakom Twin Peaks med tummen upp. Gordon heter han i serien. Det är så att man vill gifta sig med gubben. Vilken människa. Han har nog en oändlig fantasivärld, flippat psyke och många färger innanför skalet.

Gatorna blänker ikväll, jag är konstant kissenöding, dessutom borde jag skriva ett arbete om det biologiska perspektivet. Men jag är allmänt anti det arbetet. Får en bild av celler, kemisk saft och sladdar. Orka känna sig som en marskin. Men, men. Jag har inte börjat läsa än, så jag ska egentligen inte dra några slutsatser.

Tänk om media skulle uppmanat människor att klättra upp i lyktstolpar och yla på månen istället för att banta. Undra om inte människor skulle haft ett roligare liv, undra om de inte skulle tappa annurlunda kilon då. Det behöver inte nödvändigtvis vara att klättra upp i en lyktstolpe och ooa. Men något annat. Är så trött på denna strävan. Säger inte att jag inte påverkas. Men vafan. Det börjar bli tröttsamt. Strävan efter att se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, strävan efter att äga en massa osv. Ibland känner jag mig som ett ufo, eller en kriminell som bryter mot oskrivna regler.

Är trött på denna strävan. Viljan att ha mer och mer. Fler bilar, mer pengar, större hus. Fan, så många människor vill bygga slott som når enda upp till himlen.Sist jag stötte på en sån människa börja jag gräva ett hål i marken, tills en blond brud vid namn Alice, duktigt drogpåverkad ryckte mig i armen och sa slött: vi måste följa efter herr kanin. Jag följde med Alice och vi båda hoppade ner genom hålet i marken. Och jag undrade för mig själv: var det verkligen en halstablett hon gav mig. (?)

Lite scenare vaknade vi avslagna på en sommaräng, helt plösligt kom en sån där övertrevlig snubbe med hatt på huvudet. Han sa belåtet, jag har byggt ett slott som når enda upp till himlen.

Alice, har du några halstabletter kvar?



Oj. var seriös man kan vara =) Äh, palla vara seriös. Jag behöver bara putsa min inställning lite, men vara seriös? Naej. Nu ska jag gå ut. Jag ska nog klättra upp i en lyktstolpe och yla lite. För mig är hjärtat en rund och vit måne. Men den står inte bara för kärlek utan också för galenskap. Och förstörelse, och mystik. Ja. Gudaarns. Månen e fan både rund och go.

Hej då råå.

Dagen gick farligt snabbt när man kom hem.
Först hjälpte jag Victoria med disk å lite sånt, hon lagade urgod mat, foxy family samlades, åt och pratade i mun på varandra. Efter maten blev the kaffe.
Men ändå somnade jag i min säng, vaknande av Elfmans sleepy hollow musik.
Varför har jag sån sjuk spökmusik på min mp3?
Haha. För att jag tllhör elementet luft? gillar att resa å så..
Svin najs asså.
Inte så jävla dyrt å resa egentligen.
Nu ska man byta musik. Ingen Elfman ska bort. Han kommer med sin underbara musik ha en särskilt plats i min mp3. Oh ja.

R.
Håll dej bakom min rygg så ska jag mosa dom du pekar på.
Blir allt värre, kan du sitta på mina axlar.
Jag tar hand om dej.
Förlåt för att jag sa, "Du får inte vara ledsen gumman"
För det är klart att du får, den repliken hjälper inte.
Imorgon ses vi, å då får vi skratta mer.
Kommer inte vår grekiska gudinna imorgon och soetisen nina?
Japp. Gänget samlas. Oh ja.
Vi brukar alltid få nått att skratta åt.
Och skratt är fan medicin.
Hoppas det känns lite bättre nu ikväll.
Även om kvällar kan vara jävligt tunga, för då samlas allt och kastar sig över en.
Men tänk på allt kul vi ska ha! För visst fan ska vi ha kul.
Flumma, fiesta, se på film, bio, kränga, dumma oss osv osv.
Kram om dej gumman.

Nu ska jag dricka mer kaffe, jag är såå trött å jag måste plugga matte och geografi.
Dessutom ska jag köra lite yoga snart. Fy fan va härligt det är.

Jag krossade inte ett enda rött monster.
Tidningsmannen/ängeln med galen frilla som påminde mej om tiden sitter på väggen
och hånler mot alla förutom mej. Vi ser ofta menande på varandra och har överdrivna samtal. Ni behöver inte förstå dessa raderna. Det är bara jag som är lite nipprig av allt koffein jag nyss klunka i mej.

Nu ska jag sluta sitta här.
Puss på häcken sa näcken?

Denna klockan 15 situationen is killing me. Softly? nope.



Nej. Fan va tråkigt jag har det. Seg dag. Jobbig dag. Nere i dalen och cyklade liksom. Inte så djupt som innan. Eller? Nej. Aja, det hade varit kul om Johan varit här. Då hade jag minsan psykat honom! HA!Creatures in the skyyyy, got sucked in a hole. NOW there's hole in sky. And the ground's not cold AND if the ground's not cold everything is gonna BURN. Hahaha. Rätt kul va det. Trodde verkligen han skulle börja dräggla och skaka. Men till min besvikelsebörjade han tjata om äcklig skolmat. Så jag fortsatte psyka honom. Men ingen skakande Johan med övermycket saliv och telefon samtal hem. Utan till min besvikelse började han tjata om kung fu. Asså. Fatta! Om jag skulle börja på kung fu. Då hade jag blivit galen och farlig. För som ni vet. Vart man än går hör man alltid samma sak. Satsa inte på Johanna och Amelia, dom slår sina pojkvänner. HAHA. Dålig humor. Jag och A,melia är snälla. Alldelse för snälla. Dålig humor uppstår alltid när vi snackar om något sånt. Jaja. Ingen fattar förutom dom som fattar. Rätt logiskt. OM någon orkat läsa såhär långt så måste den personen förstå att min klockan 15 situationen är hemskt tråkig. Blaha blaha blaha. Nejmen. Man kanske ska ta å börja på kampsport. Lära sig slåss. Sen kan jag bli en farlig kvinna. Jag är så svag i armarna dessutom. Och det skulle vara grymt att blir en farlig kvinna. Det får ta sin "lilla" tid sålänge jag når mitt mål. ÄH! Sjukt in bollen i målet. Jag orkar inte röra på mej.

Leoparden ligger i trädet med sträckt hals. Jag har en osynlig puckelrygg och röker så min hals blir alldeles äcklig. Dessutom, Danny Elfman gör mig galen. Och idag var jag nere i dalen, försökte med hjälp av Elfmannen ta mig till nån läskig miljö, hitta på en saga kanske, men ack. Jag kunde inte ta mig någonstans med hjälp av fantasin. Kändes typ såhär.

Resorna är inställda. Tycka synd om dej själv nu eller? Nej. Men i vilket fall som helst sprang jag över ängen, tills verkligheten hann ifatt mig. Tog tag om mina skuldror, drog och slet i dessa solbrända vingar. Tvingade ner mig på marken och väste i mitt öra. Du är inte längre ett barn. Du kommer inte längre än såhär. Gå tillbaka annars bryts dina ben och maskrosorna blir röda istället för gula.

Nej. Kanske inte exakt så.. Jag bara skriver en massa skit, blajja, klegg och klet, men det är det enda jag har. Absolut inte det enda. Men det är så man gör sig av med vissa ting. Inte helt, men lite. Alla har väl sina egna vis. Mycket snack om ben föresten. BEN BEN BEN BEN. Läs inte detta. Jag är lite sjuk. Håll er borta jag är sjuk. Det är sant. Gå, hoppa, spring eller skutta vilket som, så länge det är iväg.

Ha. Vilken jobbig liten skalle. Låt mej va säger jag. Nej säger en annan. Blaha blaha blaha. Bensnack med sig själv. Lika bra. Lady in red. hahaa. jasså. Nej, jag är ledsen att det är så, vill inte särbehandlas, men kan inte ta det lugnt. Underbaste står och slamrar vid diskbänken. Du tänker för mycket. Kanske det. Men det finns liksom ingen knapp man kan trycka på så det slutar, gäller samma sak för känslor. Men tankar kan vara värst. Jag skriver jag sen skriver jag du. Befaller. Men faaan som jag skriver. Ingen befinner sej här nere. Hurra. Det blir en text som ingen läser. Ruttnar på emocore. Någon måste läsa den så jag inte skriva rasistiska saker å sånt. Hur kollar man det? Men vafän. Skulle jag skriva rasistiska saker. Det var trots allt jag som fick huvudet inkört i nordea banken för att jag hade oknutna skor, och för att jag sjöng på The undertones - teenage kicks, samt sa till löjliga nassar att dom var äckliga. Så kan det gå. Fan! Tänk om jag hade gått på kung fu i flera år innan den händelsen, då hade jag varit en galen kvinna. Nej aldrig. varför kvinna? galen flicka. Eller bara galen. Mjau. Skulle sparkat ner allihopa. Sen skulle jag knutit upp deras skor och skriv punk is the shit i deras pannor. Ja, men så var inte fallet då. Och då va då. Och de va de. Blaha blaha blaha. Jag lever inte inte i nuet nu.

Nu lyssnar jag på Spanish Train! Oookej! hajar ni! Härlig låt minsan. Det hade varit något, att sjunga denna låt på scen, jag skulle gått in för det, låtsats att jag läste ur en bok och berättade om hur gud och djävulen spelade poker om själar.

And I sy look out! Lord is gonna win! Men icke, djävulen fuska om jag fattat texten rätt, undra ifall djävulen är så fördjävlig som man beskriver "honom" som. Sällan honom. Så mycket honom, Herre, Ande och Gud så jag får ont i magen. Dags att börja skriva sina egna sagor kanske. Okej. Lite prinsessor som räddar prinsar behövs, eller prinsar som försöker rädda prinsessor från drakar då prinsessan självklart väljer draken och prinsen upptäckter senare att han är tänd på prinsessans bror. ELLER prinsen och prinsessan hoppar ur boken och sticker iväg från sagan som egentligen är skitsnack. Skiter i perfekta slut och bröllopsklänningar, gör något spännande istället. Ja kom igen!

Kul med förändringar. Fan va jag har skrivit.


Så vad har jag mer att säga om inte GOD NATT. Hoppas ni får en god natt, inte vakna svettiga och rädda för att samara i the ring ska be er att joina henne i brunnen. Nu måste jag sticka. Blev lite rädd när jag nämde henne, måste till mina nallebjörnar och hämta kissekatten ALLADIN som e såå konstig. ÅÅ jaa!

Puss på nosarna. Jag tror på troll, änglar och afrikaner. Tänker bli en masai imorgon om jag vaknar med samma feeling som jag har nu. Röda skynken, honungsöl och en superduperbra kondis. Men jag kommer nog inse att jag ligger mer åt albino hållet, kolla in snön, nu ska jag ut å röka halsen äcklig. för sängen ropar inte på mej och samara sa att hon också va lite röksugen. Så hon får la en camel.

Okej. nej nu går jag. Skutt skutt.


Dig.for. ja ni vet

puss på er mina pärlor

En faktabaserad saga, helt enkelt.

Jag har valt att skriva den här berättelsen för att varna mänskligheten.

THIS IS A GLOBAL WARNING:

Det var en gång en ond och elak liten tjej som alltid gick rundor i ett vitt nattlinne med sin svarta och alldeles för långa lugg framför ansiktet. Den här lilla tösen blev dödad av sin egen mamma som knuffade ner henne i en brunn. Men 28 dagar senare uppstod hon som en mystisk och fasansfull filmregissör. Hon var det absolut senaste inom spökvärlden, hon var THE living dead girl som aldrig valde ut sina offer utan lät dom välja sin egen undegång, utan att veta det. Helt oskyldigt hyrde dom hennes film, käkade popcorn och drack cola, konsekvenserna av detta var oförutsägabara. (Det var så hon såg på filmvärlden, när det kommer till film ska ALLT var oförutsägbart.)

Flickans namn var Samara och hon tjänade stora stålar på sitt mördande och filmskapande. I Holywood blev hon framgångsrik och populär, särskilt för sina ryckiga moves på röda mattan. Det enda som gjorde att hon ville sjukskriva sig var varje gång hennes film visades på vita duken på filmfestivaler och bio. Hon var ju tvungen att ringa varenda jävel och säga, som ni alla vet: Seven days. Ett jäkla jobb, men bra betalt. Men inte bara i Holywood var hon berömd och framgångsrik, även i spökvärlden var hon sjuuuuukt hyllad för det hon faktiskt gjorde, inte för manus, regi, eller nått annat skit, utan för vad filmen faktiskt gick ut på: att döda människor. Om hon någon gång fick en pokal eller blev intervjuad i mtv så var det inget i jämförelse med vad som skedde i spökvärlden. En gång gav beundraren Candyman henne ett helt harem av zombies. Men han blev grymt deppig då han fattade att Samara spenderade sina nätter med tusen andra .. män?, eller ja dödlevande män för att vara sanningsenlig. Candyman drabbades av svarta sjukan och blev på grund av detta mänskliga fjanteriet utsedd till mobboffer. Inte nog med att alla människor hade glömt bort honom och aldrig stod vi spegeln och sa candyman 5 gånger, så var han så fullkomligt människofjollig, svarta sjukan! Kom igen din lilla tönt! Samara skrattade åt hela händelsen och utalade sig i spökvärldens morgontidning. Hennes ord var inte nådiga. Hon var ju trotsallt en kallblodig mördare och hade inte tid eller lust att bry sig om Candymans psykhälsa.

Ja, som jag sa, Samara var en ond och elak liten tjej. Men ibland kunde hon ligga inne med ett Ferdinand-lugn, tro det eller ej! Hon var egentligen en livsnjutare som tyckte om att chilla under ett träd och lukta på blommor. Det var ju trotsallt inte hennes fel att hennes mamma inbillade sig en jäkla massa och drömde mardrömmar. Till och med hästepidemin skyllde hon på Samara. Och farsan, ja det enda han gjorde var att ligga och gosa med djuren i ladgården. Så grymt lat och handlingsförlamad!

Samaras filmförsäljning går inte lika bra idag. En blond brud och hennes son ska hela tiden motarbeta henne hur mycket hon än spökar och hotar. "Sjukt drygt" sa Samara till reporter fru läderläpp i gårdagens morgontidning (den enda tidningen som finns i hela spökvärlden, spöken tror nämligen inte på pengakåta ivernissar som vill lura och manipulera sin omgivning, nej spöken tror på att varje individ är galet påhittiga och klarar sig utan lögnaktig "insperation") Men! det viskas om en ny film. Grudge-folket är mycket oroade, för vem pallar en konkurrent som Samara? Ja, det kan man fråga sig.

Den nya filmen är på vissa områden david lynch inspererad (detta beror till en stor del på att BOB och Samara har fått ihop det) och ska tydligen leda till att de som ser filmen och dör dyker upp i tavlor , detta för att för att skrämma slag på befolkningen. Som Samara kaxigt uttryckt sig i baksidetexten: Först hyr dom min film, sen ser dom den, sen har de sju dagar på sig att leva livet, sen är det slut. Men! Plötsligt dyker de upp i tavlor hos FBI och gammla Bertil, varför? Jo, för att skrämma slaget ur de ännu odrabbade kvarlevorna." Ja, Samara är verkligen grymt elak. Och även denna gång har hon jobbat hårt och intensivt i sex dagar, och på den sjunde dagen.....

Vilade hon?