Titel på ditt blogginlägg

Jag fattar inte. Jag orkar inte. Du hänger ut mig, du hotar du hatar. Varför har du så äckligt mycket hat inom dig? Varför är du alltid arg? Varför klarar du inte av att du kanske har fel? Varför måste du klaga på nån annan, bråka med någon för att få bort din egna smärta?
Varför kan du bara inte lägga av? Låta mig vara. Dra åt helvete. Vi ses där.
Vänd folk mot mig, okey men vadå är du rädd att lämnas ensam?
Hota om att skicka folk på mig. Okey, vadå skulle du inte klara av att kolla mig i ögonen och säga att du alltid haft rätt och ge mig en höger? Skulle du verkligen klara de? Nä. Det skulle du nog inte.

Jag tycker bara synd om dig.
Om du fortsätter att behandla folk så som du gör nu, kommer du inte ha någon kvar om kanske 1-2 år. Då kommer du sitta ensam. Jag tycker så äckligt synd om dig.

Att du hatar mig så mycket. Och att jag inte mår dåligt för de? Jag kryper inte tillbaka till dig, jag vänder dig ryggen. Och det gör dig förbannad.

Jag tycker synd om dig gumman.