SessanPinkz blogg

Helvete. Nu sitter jag här igen o gråter pga dig. Jag orkar inte mer. Jag försöker o försöker men får aldrig nått resultat. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag vet inte vad jag gör fel. Hur ska jag fixa allt? Hur ska jag säga? Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Jag orkar inte vara så jävla stark längre. Jag fixar inte de.

Ja, Åter igen sitter jag här, eller ja snarare ligger ner. men iaf, jag ligger återigen framför min dator, kan knappt hålla ögonen öppna men jag vågar heller inte stänga dom.
alla känslor bara stormar ommkring. Jag är så rädd för att jag bli sentimental, caring igen. jag vil inte vara den blyga och den snällaste mer. jag Vill vara mig sjäälv. jag vill inte vara den som ständigt blir såraad, utnyttjad. jag vill slippa det.
jag vill inte ligga här o vara psykiskt instabil. jag vill leva som alla andra. jag vill inte svälta mig själv för att passa in i samhället, jag vill inte sno pengar av mossan för att köpa nya kläder så jag bli accepterad. jag vill göra nån sorts förändring som kan resultera i att folk(uungdomar) vågar vara sig själva.
ish.

(halvt)äger nu mera en fin svart valack. (häst för er som inte vet) fett nöjd.

Lol.
Vet inte var jag ska ta vägen. Allt faller isär. Allt.
Jag har slutat sjunga. Jag klarar knappt av att sjunga för mig själv, jag sjunger inte framför någon längre.
Du har nått min gräns. Du tog ifrån mig allt.
Hur ska jag orka? Ska jag förstöra mammas hopp? Ska jag flytta?

Förlåt för mitt deppinlägg.


Böta, nu har jag vart skadefri i 3månader. Så nu blir det att boka tatueringstid!

Orkar inte kämpa, orkar inte försöka.

Jag är så trött på känslor. Varför ska man få känslor för personen man absolut inte får ha känslor för?
är det något som sitter i huvudet eller?
Asså jag orkar inte bli sårad, jag orkar inte bli nobbad.

Vad är det för fel på mig liksom?
varför kan ingen älska mig.
vad fan är det för fel på mig?

Ja fuck this shit. Jag orkar inte mer. Det där var droppen.
Nu räcker det. Nu mår jag så jävla dåligt. Jag orkar inte.
Mina kropp orkar inte ta ett till steg. Min hjärna har lagt av på alla fronter utom en.
Mitt hjärta, finns inte längre kvar. Det har ruttnat bort utav alla jävla sorg.

Jag hatar dig till världens ände.
Jag har hatat dig, och jag hatar dig. Kommer alltid att hata dig.
Jag vet redan om mycket väl att ingen bryr sig om hur jag mår, eller ens om jag försvinner. Alla skulle nog känna en jävla lättnad. Då slipper alla mig. Då liksom. Då finns jag inte där. Verkar som att det är det alla vill.
Så nu ska ni få som ni vill.

Jag mår nu så kasst, så jag kommer bli insatt på 25an.
Tack liksom. Tack kära "vänner" det betyder så mycket att ni pratar så mycket om lojalitet o ärlighet när ni inte ens kan vara varken ärliga eller lojala själva.
Fyfan för mänskligheten. Hoppas vi alla dör.

Jag fattar inte. Jag orkar inte. Du hänger ut mig, du hotar du hatar. Varför har du så äckligt mycket hat inom dig? Varför är du alltid arg? Varför klarar du inte av att du kanske har fel? Varför måste du klaga på nån annan, bråka med någon för att få bort din egna smärta?
Varför kan du bara inte lägga av? Låta mig vara. Dra åt helvete. Vi ses där.
Vänd folk mot mig, okey men vadå är du rädd att lämnas ensam?
Hota om att skicka folk på mig. Okey, vadå skulle du inte klara av att kolla mig i ögonen och säga att du alltid haft rätt och ge mig en höger? Skulle du verkligen klara de? Nä. Det skulle du nog inte.

Jag tycker bara synd om dig.
Om du fortsätter att behandla folk så som du gör nu, kommer du inte ha någon kvar om kanske 1-2 år. Då kommer du sitta ensam. Jag tycker så äckligt synd om dig.

Att du hatar mig så mycket. Och att jag inte mår dåligt för de? Jag kryper inte tillbaka till dig, jag vänder dig ryggen. Och det gör dig förbannad.

Jag tycker synd om dig gumman.

Orkar inte. Orkar inte. Orkar inte. Vill inte, vill inte nått. Vill gräva ner mig och försvinna, bara slippa allt, allt hat, alla ord, alla tankar och alla sår. Du vet hur mycket du betyder för mig, du vet allt som hänt, jag berättade för dig. Du sa att du alltid skulle finnas där. Att du aldrig skulle lämna mig. Vi va systrar. Men inte längre.

Jag kommer inte hålla tyst om nån frågar längre, jag tänker inte vara snäll längre då jag bara blir hatad för de, jag ska vara elak som dom flesta andra. Sen ska jag bege mig så långt från Halmstad som det går. Låt mig va.

Skjut mig.

Jag saknar dig.. Men jag vill inte.. För du är ett svin.. Du är dryg, tror att du är cool. Det är du inte. Du är lika elak som jag är smal. Punkt. Jag vill aldrig se dig igen.

Förlåt, försöker och försöker.
Men jag orkar inte längre...
Förlåt.
Prata inte med mig, skriv inte till mig, kommentera inte mina inlägg.

förlåt. Det blev djupare än vanligt. Smärtan är så jävla skön. Jag försökte.. Förlåt.. Jag betyder inget längre.