Tjena bruden, kan jag få ditt nummer?????

Idag var jag med Beatrice. Vi hade väldigt kul när vi var hemma hos henne! (hon satt och spelade sims 3 och jag satt fast klistrad vid TV skärmen och spelade Mario 64 på hennes Nintendo 64, som jag inte spelat på sen jag var ett litet litet baaarn) Vi hade fruktansvärt KUUUUL men så bestämde sig några av hennes vänner från hennes förra klass att de skulle mötas och ha lite "catch-up" tid tillsammans, så Bea bestämde att jag också skulle komma med. När vi väl kommit fram till mötes platsen så kommer en underlig man gåendes mot mig och öppnar sin famn för att ge mig en kram. En panikslagen jag ger en skräckslagen blick mot honom, står blick stilla och önskar att han ska vända om och försvinna. Han lägger armarna om mig och frågar EFTERÅT om han får ge mig en kram. Jag skakar raskt på huvudet och hoppas på att han ska känna att skämt ut sig och kubba därifrån, men NEJ. Då frågar han om han skulle kunna få en till kram och jag, skräckslagen som jag är, svarar inte. Han ger mig en till kram och frågar sedan om jag har en pojkvän och om han kan få en puss av mig. "JA, JAG HAR POJKVÄN!!!!!" gallskriker jag och säger sedan att han sorgligt nog aldrig kommer få den där pussen utav mig. "Nästa gång kanske? ;)" säger han, ger mig en till kram och går därifrån.
Om du läser detta vill jag bara säga att jag HOPPAS att nästa gång inte händer. nIm
Sedan möter vi Beas kompisar Mårten och Sebastian. Vi har då "jätte roligt" så jag bestämmer mig för att skrika ut "Den första som lyckas skaffa en random persons nummer får 100 kronor utav mig!!". Båda de små pojkarna hoppar in i havet av folk och börjar välja ut ett 'offer'. Jag blev då väldigt otålig av mig och sade efter 10 minuter att de hade 5 minuter kvar annars skulle ingen få några pengar alls.(och det hade iiiiiingenting att göra med att jag är planetens girigaste person ^^) I slutet så lyckades de inte fixa något nummer så en nöjd liten flicka satte sig på tåget mot gullmarsplan.(den lilla flickan var jag o.o)
Progressiv dag? Ja! :D