Tacksam

Idag kunde ha slutat så mycket värre än vad det gjorde.

Vid 09.30 tiden så var Zebbe (pojkvännen), hans mamma och jag inblandade i en tre bils olycka.
Har fått berättat för mig vad som hände då jag satt och sov när det inträffade.
Men bilen framför oss bromsade plötsligt och kraftigt, Zebbe som är en väldigt van och duktig förare fick kasta sig på bromsen men han bromsa i tid. Det gjorde inte bilen bakom oss.
Den brakade in i oss bakifrån i ca 50-60 kmh vilket gjorde att vi slungades in i bilen framför.
Jag vaknar av att jag flyger fram i sätet och att sedan slungas tillbaka.

Vi hoppar ur bilarna och kollar så att alla förare och passagerare är okej och att det inte är några stora personskador.
Det är rusningstrafik och vi står på Essingeleden, så fult med bilar överallt.
Efter bara några minuter dyker en TMA bil upp och efter ytterligare några minuter två brandbilar.
Tillslut var det två TMA bilar, två brandbilar, två ambulanser och en polisbil och 3 av 4 körfält blockerade.

Både Zebbes mamma och jag hade ont i nacke, huvud och rygg så vi blev rekommenderade att åka in till närmsta närakut. Vilket vi gjorde då bilen vad körduglig.

Satt på rosenlunds sjukhus från kl 11 till kl 17? Zebbe åkte hem en kortis för att ge kattpluttisarna mat.
Utlåtandet från läkaren löd ömma nackar men ingen whiplash för oss alla 3, dock har jag dragit på mig en lättare hjärnskakning. Så blev bedårad att åka hem och vila och dra ner på skärmtiden.

Är verkligen så tacksam att det inte blev värre än vad det kunnat bli.
Är också väldigt tacksam för att TMA bilarna, räddningstjänsten, ambulansen och polisen var på plats inom rekordtid trots Stockholms rusningstrafik.

<3