SARDINANs blogg

fitta fitta fitta

Är det han eller jag som är korkad?
Fillan ska våga den här gången! Fan då.

killar är idioter.

att alla mina vänner är ute och festar ikväll.
Och att jag sitter hemma, har skittråkigt. För att jag ska övningsköra imorgon!

JAG HATAR DET HÄR!!!!

Jag vill ut och supa! FUCK att jag inte har några pengar.
FUCK IT!!

Nästa vecka är det valborg. Då kör jag på som fan! FUCK!!!!

Nu ska jag städa och färga håret.

"du är så kall"
"jag förstår inte hur du inte kan bry dig"
"dina kompisar verkar inte betyda något för dig"
"jag förstår inte, du har inga känslor"
"jag förstår inte vad du ser i honom"
"Jag tycker du borde ha gjort så istället"
"det enda du gör är att drömma dig bort"
"du borde inte göra det"
"jag vill att du ska göra så"
"ärligt talat vet inte jag om jag vill vara vän med dig längre"
"gör såhär, gör såhär, gör såhär, gör såhär, gör såhär, gör såhär, gör såhär, gör såhär."
"hallå, hallå, hallå, hallå???? varför svarar du inte när jag ringer?? hallå, hallå, hallå, hallå, hallå"

Fan jävla FITTA JAG VILL INTE VARA SOM DIG!!
Nej, jag har inga känslor, och nej JAG BRYR MIG INTE ETT SKIT OM ANDRA MÄNNISKOR!
Låt mig vara den jag vill vara jävla hagga och sluta gnälla på mig.
Om man inte vill vara kompis med mig, FINE! jag klarar mig bättre utan dig.
Och snälla, sluta vara så jävla besatt av dina kompisar! Dom har ett eget liv och låt dom ha det!

Jag borde vara olycklig men jag kan inte låta bli att vara lycklig.

Det känns fel, men ändå så jävla rätt. Jag kan inte rå för vart mina känslor för mig.
Jag är förvirrad av mina tankar, jag blir olycklig av att jag tänker som jag gör just nu.
Men jag kan inte sluta njuta av frihet.
Det är inte mitt fel att det slutade som det gjorde. Finns inget jag kan göra förutom att gå vidare med livet. Jag känner en stor lättnad. Nu kan jag äntligen vara den personen som jag vill vara, den personen som är lycklig och orädd. Fan vilken skön känsla.
Men jag är ändå inte fullt nöjd med hur det slutade. Vad kan man göra?
Acceptera läget.

Nyfiken på vart livet kommer föra mig nu.

Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln. Jag klarar inte av att vara i min egna närvaro.
Jag känner mig så jävla äcklig och vidrig. Hur fan lyckas man gå upp 6 kilo på bara en vecka? Ändå så sitter jag här med ett äckligt glas oboy.
Jag känner för att skära upp mina handleder, men jag är tillräckligt smart för att veta att jag är dum i huvudet om jag gör det.
Annars känner jag för att ta en vodkaflaska och häva ner den under natten.

Jag känner mig även hedrad av att ha en sån fantasisk pojkvän som klarar av att berätta stora och allvarliga saker för min bästa vän men inte för mig. Åh gud vad allt blir bättre av att jag får reda på saker om honom av hans bästa vän istället för han själv. Ännu bättre blir det när han gnäller över att jag inte öppnar upp mig närfan han själv inte kan göra det.

Fantstiskt känns det, när min äldsta vän inte kan göra annat än att bara klanka ner på mig och säga riktigt idiotiska saker som man faktist tar åt sig av.

Underbart att ingen kan ta mig på allvar och faktist stötta mig när jag mår som värst.
Det bästa är att min pojkvän är på andra sidan jordklotet och jag verkligen känner att jag skulle behöva honom just nu. Det allra bästa är att han ens inte är min pojkvän.
Och det som är bäst på riktigt är att min pojkvän som ens inte är min pojkvän sitter och planerar tillsammans med hans bästa vän, våran framtid tillsammans med hans bästa vän, och min vän, vi alla fyra, vi ska flytta ihop efter studenten. Det känns bra.
Med min icke-pojkvän som kommer ta livet av sig.

Nu ska jag redigera bilder som jag fotade idag och lägga upp på min riktiga blogg.

Aldrig mer ska jag lita på någon.
Aldrig mer ska jag bli förälskad.
Mitt självförtroende har sjunkit lågt nu, riktigt lågt.
Jag har gått tillbaka till gamla tankar, jag orkar inte ta mig ur skiten igen så den här gången låter jag mig själv ruttna bort i svidande känslor och tankar. Jag ska dränka mig själv i alkohol nästa lördag igen. Det dövar smärtan har jag märkt, det känns liksom bra.
Det enda jag kan göra under tiden är att begrava mig lite halvt i depp-musik. Och äta upp mig själv med hjälp av godis prinsen. Sen ska jag nog gå och kräkas lite. Det känns som att jag är redo för det nu.

Lying cheek to cheek in your cold embrace.
So soft and so tragic, as a slaughterhouse.
I press the knife against my heart and say,
"I love you, so much you must kill me now."


Igår hade jag kul, när ingen förutom Hanna egentligen visste var jag var.
Jag träffade trevliga människor, och jag lärde känna en underbar människa.
Jag älskar den staden. Där jag ska bo.

Idag ska jag ta med mig min vän Morgan till skolan,
sen ska jag få åka med på hans fylle-skäpp ikväll. :) Det ska bli kul.

Jag känner mig som en gammal äcklig trasdocka som bara går bra att leka med när lilla söta blonda barbie har tappat benet.

Jag är trött på att alltid komma i andra hand.
Jag är trött på kassa vänner som aldrig ställer upp för mig.
Jag är trött på min familj.
Jag är trött på allt.
Jag är främst trött på Bella.
Jag är trött på att bli lämnad ensam hela jävla tiden.