snart tre år sedan..

Robin Zimmerdahl 5/3-1994 - 5/6-2010

Det är snart tre år sedan livet togs ifrån dig, dagen som var menad att vara en helt vanlig dag nere vid bryggan.
Du och några vänner stod och kastade med en enkel plast boll som skulle avgöra ditt livsöde.
Hade du inte hoppat i det kalla vattnet för att hämta upp bollen du råkat kasta ut ca 25 meter ifrån bryggan så kanske du hade funnits här hos oss idag. (han drunknade inte)
Bara två dagar innan händelsen träffades vi på ett musikcafé som hölls utav dåvarande musikklasserna på Bokelundskolan i Sölvesborg. Du vad då bara 16 år och 3 månader gammal, det känns inte rättvist att jag får växa upp och uppleva gymnasietiderna och allt annat spännande när inte du fick det!
Jag kommer ihåg dagen då jag får ett samtal ifrån Lina (en dåvarande klasskompis till mig), då hon berättar att Domino (en bra vän till Robin) hade skrivit till henne och förklarat att Robin hade gått bort. Jag sa till Lina att inte oroa sig pga att Domino ofta skämtar om saker som inte är lämpliga att skämta om. Jag cyklade där efter tillbaka till min mosters 47 års kalas som jag lämnat för en stund. Bara en halvtimme efter att ha suttit och lyssnat på de vuxnas tjat om massa skit saker så bestämmer jag mig för att ta en runda till med cykeln. När jag cyklar förbi min dåvarande skola så ser jag att Max J ringer vilket var ovanligt då han oftast bad mig ringa upp, men jag väljer att svara och möts utav en gråtfärdig och panikslagen röst som uttalar de orden jag aldrig kommer att glömma "Zimmerdahl är död". Allt blir svart för mig och det ända jag får fram är "skojar du?". Max säger samma sak igen och tårarna börjar rinna, vi lägger på och jag ringer direkt upp Lina och berättar att jag kommer hem till henne. När jag närmar mig hennes hus slänger jag cykeln på gatan och går men tunga steg och tårar längs med kinderna fram till trappan där lina och hennes mamma (som också kände Robin) sitter helt förstörda utav den hemska nyheten. Vi sitter länge på stentrappan framför hennes hus och försöker att intala oss själva att det bara var ett skämt eller att vi bara drömt allt ihop.

Nu snart tre år efter så kan jag fortfarande inte fatta att jag inte berättade vad jag hade gått och grubblat på ett tag innan händelsen.

Bara några veckor efter att ditt liv togs ifrån dig så satt jag och ett par vänner på lekplatsen utan för stationen i Sölvesborg då jag känner att jag behöver gå undan. Domino följer efter mig och sätter sig bredvid, samtidigt som han frågar om det är Robin jag tänker på så kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Vi pratar länge om vilken fantastisk människa Robin var och vad han och Domino hade pratat om kvällen innan händelsen vi bryggan.
Det jag ville ha sagt med detta var att han hade erkänt lite försiktigt för Domino att han hade känslor för mig, det var då allt sprack, som ni kanske förstår så va det det jag länge hade grubblat på, att jag hade utvecklat känslor för honom, något jag aldrig fick berätta för honom när han var i livet.



Jag hoppas att du har det bra Robin.

Vila i frid