Tjej, 28 år. Bor i Kristianstad, Skåne län. Är offline
Känns stabilt att under den korta tiden på gymnasiet så har jag blivit diagnoserad med OCD och mina lärare har misstankar om dyslexi, jag ska testa mig för det i slutet utav maj.. Ska det ta 17 år att komma på en sån sak?! Jag menar visst har jag funderat på det ett tag (sen i fyran kanske) men aldrig trodde jag att det faktiskt kunde vara en så enkel förklaring till varför jag har haft problem med skolan..
tänk om man ändå vore söt och uppskattade....
Åker upp till Värmland den 29:de, är där i åtta dagar. Ska bli så jävla gött att komma ifrån Bromölla!
Ska till DH men var tänkt att jag skulle sova hos en kompis till en början, men det blev ändrat pga att han fick jobb i Norge. Så nu har jag köpt biljett för hela evenemanget och har två dagspass som jag inte behöver..
Någon som är sugen?
Vet fan inte om jag kan hantera mina känslor längre... vissa skär sig, andra spyr. hade hellre valt någon utav de vägarna istället! Ångrar mycket i mitt liv, det gör jag verkligen! Men helt ärligt så skulle jag inte vilja gör något ogjort! Jag är inte värd mer!
JAG ÄR VÄRDELÖS, ÄCKLIG, HEMSK, NAIV OCH FÖRTJÄNAR INGET!
Men jag börjar förstår varför ingen vill stanna vid min sida, varken som vän eller annat! hittar ingen anledning men hur skulle någon kunna tycka om en person på något sätt när den inte tycker om sig själv?
Förlåt för att det blir ett inlägg om vad jag gör och så, men ya känner att jag behöver skriva av mig då jag inte riktigt känner att jag har förtroendet till någon som orkar lyssna på mig. Men nog om det nu!
Sitter ensam i stugan i Åhus och bara myser med min Bacardi och lyssnar på regnet!
Finns bara två personer som jag vill skall höra av sig just nu! den ena är den segaste på att svara på kik!! han vet vem han är och den andra är köpings vackraste människa!
Hoppas att din ande har funnit ro i ljuset.
Jag saknar dig!
Robin Zimmerdahl 5/3-1994 - 5/6-2010
Det är snart tre år sedan livet togs ifrån dig, dagen som var menad att vara en helt vanlig dag nere vid bryggan.
Du och några vänner stod och kastade med en enkel plast boll som skulle avgöra ditt livsöde.
Hade du inte hoppat i det kalla vattnet för att hämta upp bollen du råkat kasta ut ca 25 meter ifrån bryggan så kanske du hade funnits här hos oss idag. (han drunknade inte)
Bara två dagar innan händelsen träffades vi på ett musikcafé som hölls utav dåvarande musikklasserna på Bokelundskolan i Sölvesborg. Du vad då bara 16 år och 3 månader gammal, det känns inte rättvist att jag får växa upp och uppleva gymnasietiderna och allt annat spännande när inte du fick det!
Jag kommer ihåg dagen då jag får ett samtal ifrån Lina (en dåvarande klasskompis till mig), då hon berättar att Domino (en bra vän till Robin) hade skrivit till henne och förklarat att Robin hade gått bort. Jag sa till Lina att inte oroa sig pga att Domino ofta skämtar om saker som inte är lämpliga att skämta om. Jag cyklade där efter tillbaka till min mosters 47 års kalas som jag lämnat för en stund. Bara en halvtimme efter att ha suttit och lyssnat på de vuxnas tjat om massa skit saker så bestämmer jag mig för att ta en runda till med cykeln. När jag cyklar förbi min dåvarande skola så ser jag att Max J ringer vilket var ovanligt då han oftast bad mig ringa upp, men jag väljer att svara och möts utav en gråtfärdig och panikslagen röst som uttalar de orden jag aldrig kommer att glömma "Zimmerdahl är död". Allt blir svart för mig och det ända jag får fram är "skojar du?". Max säger samma sak igen och tårarna börjar rinna, vi lägger på och jag ringer direkt upp Lina och berättar att jag kommer hem till henne. När jag närmar mig hennes hus slänger jag cykeln på gatan och går men tunga steg och tårar längs med kinderna fram till trappan där lina och hennes mamma (som också kände Robin) sitter helt förstörda utav den hemska nyheten. Vi sitter länge på stentrappan framför hennes hus och försöker att intala oss själva att det bara var ett skämt eller att vi bara drömt allt ihop.
Nu snart tre år efter så kan jag fortfarande inte fatta att jag inte berättade vad jag hade gått och grubblat på ett tag innan händelsen.
Bara några veckor efter att ditt liv togs ifrån dig så satt jag och ett par vänner på lekplatsen utan för stationen i Sölvesborg då jag känner att jag behöver gå undan. Domino följer efter mig och sätter sig bredvid, samtidigt som han frågar om det är Robin jag tänker på så kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Vi pratar länge om vilken fantastisk människa Robin var och vad han och Domino hade pratat om kvällen innan händelsen vi bryggan.
Det jag ville ha sagt med detta var att han hade erkänt lite försiktigt för Domino att han hade känslor för mig, det var då allt sprack, som ni kanske förstår så va det det jag länge hade grubblat på, att jag hade utvecklat känslor för honom, något jag aldrig fick berätta för honom när han var i livet.
Jag hoppas att du har det bra Robin.
Vila i frid
Känns som om att festivalerna här i Sverige ställer in på löpande band. Men ännu är SRF planerat att hållas!
Detta blir mitt åttonde år på Norjes ängar. Känner dock att förväntningarna inte är så höga i år, men brukar oftast bli glatt överraskad under dagarna!
För mig är det inte bara musiken som spelar roll det är den underbara känslan och stämningen som är bland alla inne på området.
Är det någon som tittar in här som skall dit med band eller utan?
Jag har länge tänkt på hur meningslöst det är att skapa en blogg, om det ända man skriver om är vad man har gjort eller skall göra inom snar framtid. Jag menar på att en blogg skall vara intressant att läsa med tillexempel lite debattinlägg eller åsikter om ett ämne som är hett inom media eller kanske ett ämne som berör allmänheten! Men snälla underbara medmänniskor, lägg ner bloggandet om era vardagssysslor (speciellt när det gäller att skriva en intressant titel som inte alls har med ämnet att göra).