4

Söndag

Har en egen "risgrejs".. matsak som jag brukar laga åt mig och min pojkvän, smakar fett gott faktiskt! Eget recept och allt. Detta var dock den jobbigaste måltiden jag någonsin lagat, jag valde helt fel dag och helt fel tidpunkt.
- När ska du flytta? Bäst att du gör det snart... Och varför tar du råvaror ur VÅR kyl? rabbla min styvfar upp allt i ett.. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag blir nämligen ibland glad av att han säger vad han tycker inför andra, så att dem kan sluta neka vad han gör mot mig. Jag valde att käfta emot, vilket jag oftast gör och jag gör det tills han förlorat alla sina argument eller bara ger upp, jag vill inte visa mig svag mer.
Det är väl mitt hem med? Jag bor ju här...
- Sen kan du diska allt i vasken! Sa han
jag hade inte ens använt sakerna i vasken.. och jag hade ingen lust att diska kl 2 på natten, ville bara äta och gå och lägga mig!

Grälet gick helt över styr, en av grannarna som var hemma och drack med morsan och.. han blev plötsligt dum i huvudet och började skrika på min mamma om hur hon skulle må och inte mår etc. Då fick jag mitt första utbrott på väldigt länge, ord flöda ut som jag skulle vela sagt för länge sen men inte vågat. Jag försvarar alltid min mamma och mina syskon!
-Du vet fan inte hur vi har det! Du har inte en aning om vad vi går igenom var jävla dag, så kom för fan inte här och försök säga till oss vad vi ska göra och inte! Du gör det bara så jävla mycket värre! Stick här ifrån!! jag klarar inte av att se dig! skrek jag ut i någon hypergråt atack.
Jag visade honom till dörren och gav verkligen ALLT mitt hat till honom som man bara kan tänka sig. Fick nästan dörren i huvudet vilket gjorde mig ännu mer irriterad, öppnar dörren igen, skriker "JÄVLA PAJAS" (enligt min storebror det värsta man kan bli kallad) och spottar på honom. Åt helvete med folk som tror att dem kan komma och bestämma, åt helvete med dem!

Detta är ju bara hälften av historien... för en gångs skull hade jag min pojkvän med som bevis att verkan jag eller mamma förtjänade allt det där, och det känns bra eftersom att folk ofta inte tror på hur det är.

Från här, gick allt åt helvete.. Jag fick nu kämpa för att andas och kunde inte kontrollera min kropp alls. Denna helvetesdagen slutade med att ambulansen fick hämta mig och jag fick övernatta på sjukhuset.

Dem säger att jag behövde detta utbrottet. Jag har inte riktigt gråtit sen min storebror gick bort.. Jag har verken velat eller vågat. Men det var skönt tror jag,