hejdå mamma

Sa nyss upp kontakten med min mamma. Vet inte riktigt om jag sak skratta eller gråta

Just nu är jag mest rädd för att jag kommer bli som henne. Det är det sista jag vill.

Jag och min mamma har alltid varit som. bästa vänner. Jag kunde berätta ALLT för henne. Nu har jag ingenting av det där.

Jag vet vad ni tänker..
JAG VET att hon älskar mig även då jag i stort sätt ALLTID är säker på att hon önskar livet ur mig.. MEN hon bryr sig inte. Till viss del ja.. Men hon är så sjukt falsk och LÅTSAS bry sig om saker bara för att känna sig bra av över sig själv (detta är vad jag VET och inte tror. Och jag VET detta av 17 jävla års erfarenhet. så kom inte och säg annat!)

Detta låter så sjukt fjöntigt. Men tänk er.. Jag har haft min mamma som den ENDA som funnits för mig i nästan hela mitt liv. Helt plötsligt försvinner det och hon blir min största fiende istället.

Jag är inte längre säker på vem hon är. Allt jag kan läsa av henne på nu är som hon är nykter eller inte.

Fyfan vad jag längtar efter att få vara feg. Få sticka här ifrån!



I vilket fall som helst.. Jag åkte till pappa nu klockan 1. och jag är SJUKT TAGGAD (SÅ JÄVLA RÄTT UTTRYCK!) på att inte prata med henne mer... kanske till och med slippa oroa mig över hennes jävla drickande.


Mitt löfte från och med nu lyder: Inget mer av henne! Inte ett ord!