Och så var det det där...!

Och min (icke-)sömn plågar mig. Trots lergigan så är jag klarvaken. Jag har glömt att skriva i min s.k "sovdagbok" i två veckor nu på grund av mitt pinsamt dåliga minne. Fast nu kom jag ihåg det mitt i natten.

Jag börjar (inte för att vara gnällig!) tröttna på mina sov- och minnesproblem. Jag sover för lite och glömmer för mycket. Det är bara en rysande tanke som ploppar upp i skallen: om jag är så här virrig nu, hur blir jag då när jag blir...70? Jag tänker på självskada mer än vanligt just nu.

Men jag kan på något underligt sätt ändå hålla mig. Jag vet inte hur jag lyckas skriva detta över huvud taget. Jag sitter i en lurvig, krämfärgad morgonrock och är alldeles mosig och röd i ögonen, men jag har försökt sova i flera timmar nu. Så nu sitter jag alltså (pinsamt nog) och skriver ett inlägg på en blogg. Jag brukar egentligen tycka det är töntigt att blogga när man är irriterad och gnällig, för man orkar tydligen skriva men inte ta tag i problemet...?

Mitt problem är dock att jag inte riktigt vet exakt vad det är! Mer än noll sömn och hundra tankar. Hur ska jag lösa det då?

Har testat
Sovmedicin (check!)
Ligga och räkna får, bilar, hus, prickar i taket, smutskläder på golvet, sprickor i väggen... (check!)
Vrida mig i plågande självskadesug (check!)

Något annat förslag?

(fast jag somnar säkert på morgonen nån gång ändå)



/Tricia