"Svinalängorna" av Susanna Alakoski

"Svinalängorna" är en roman som behandlar alkoholism och utanförskap. Boken handlar om Leena vars föräldrar är periodare (alkoholist som är nykter respektive full under perioder). På grund av deras finska bakgrund och missbruk av både alkohol och cigaretter hamnar hela familjen i utanförskap.
Boken handlar om Leenas barndom och sätt att hantera den växande situationen hemma. Om hur hon och hennes två väninnor rymmer till varandra i skydd från sina föräldrar. Medan Leenas föräldrar är periodare har hennes vän Riitta bara en pappa som är kort och gott alkoholist. Deras gemensamma vän Åse har en likadan mamma som lyder under sin pojkvän Sten som begär ordning och reda, perfektion ut i minsta hårstrå.
Leena är rättfärdig och målas upp som mycket oskyldig. Under romanens gång utvecklar hon mer och mer skinn på näsan. Hon velar mellan att älska och hata sina föräldrar som spelar både änglar och djävlar beroende på alkoholhalten i sitt blodomlopp. Karin, som längre fram talar om att Leenas föräldrar är periodare, är Åses storasyster. Hon är lång och vacker och har skapat sig ett fint liv med sin pojkvän Dick. Karin skäller konstant på Inga-Lill, Åses mamma, i hopp om att hon någon gång ska bättra sig för Åses skull. Under hela berättelsen tyckte jag mest synd om Leena, som inte kunde göra något åt situationen. Leena älskar sina föräldrar så länge de är nyktra och skildrar perioderna som vevor av Dr Jekyll & Mr Hyde. Under periodernas gång förvandlas de till samma mörka, miserabla, patetiska figurer för att sedan, efter veckor av apati och total ansvarslöshet städa upp allt och dra upp ridån för "den perfekta familjen med leenden på läpparna".
Handlingen utspelar sig i Sverige under 70-talet. Kvinnor har få möjligheter att försörja sig själva och männen har ett nästan fullständigt övertag på maktfrågor. Boken nämner många låtar från tiden och pratar nästan enbart om kända män. För Leenas pappa är finsk sport extremt viktigt för hans blåvita stolthet. Boken släpptes 2006 varav Ailis och Kimmos anledningar att flytta till Sverige aldrig framkom.
Boken skrivs med enkla, raka, ärliga meningar ur Leenas synpunkt. Boken börjar innan Leena börjat skolan, varav meningarna byggs i avancering allt eftersom. Leena får lära sig ord som orgasm och vittu tidigt varav boken skildras mycket ärligt. Den blandar även in finska vilket är ett roligt tillägg för oss som kan uttala dessa ord.
Boken berättas i episoder fram till Leenas tonår. Allt berättas utifrån Leenas känslor och tankar under alla bråk och mellan perioderna i minnen och händelser. Detta skapar breda nyanser på hennes upplevelser. Å ena sidan har hon lyckliga minnen av alla nyktra perioder då mamma Aili bakar bullar och pappa Kimmo stekar pannkakor till frukost, samtidigt som skammen och dramat hela tiden återuppstår.
Jag tror att syftet med boken är att höja medvetenheten i hur barn skildrar alkoholism hos sina föräldrar. Berättelsen skildras på ett isolerat sätt där vuxna inte lyssnar när Leena ber om hjälp. Boken påminner oss som lever idag om hur bra vi har det när kvinnor har det jämställt i den här graden och behandlar utsatthet från de osynligas sida för att få oss att känna medlidande för alla som inte har det lika bra som oss själva.
Jag skrattade inte en enda gång under bokens gång. Jag har vänner som suttit i nästan precis samma sits. Boken var bra, den skildrade känslor jag kunde känna igen mig i trots att jag aldrig upplevt skadlig alkoholism. Hela tiden äcklades jag av de vuxna eftersom missbruk i den här graden är i princip oförlåtligt. Jag äcklades speciellt av Åses och Leenas mammor. Min egen mamma har haft sin beskärda del av fattigdom, utsatthet, utanförskap med mera, men hon har hellre sparkat ut Pappa än att någonsin ta ut hopplösheten och ilskan över mig och mitt syskon. Hon har alltid sagt "jag överger inte mina barn" och jag blir spyfärdig av mammor som inte har samma inställning till sina egna barn. Enda mamman jag skulle förlåta något sånt för skulle vara fru Bieber.
Boken är absolut värd att läsa. Den var rent av fantastisk i sitt innehåll som är poetiskt. Skildringen är som att dissekera Leenas vardag och väcker djupa, pulserande känslor. Jag skulle lägga den i handen på vem som än missbrukar alkohol, dock är det en bok som bör läsas av så många som möjligt eftersom den väcker så starka impulser att hjälpa de som lider utan att kunna göra något åt det själva.