Gothares tidigare liv

Nu är jag här för att spräcka lite teorier och stereotypbubblor igen. Jag var inne och tittade på en konversation där troligtvis en förälder undrade om gothare var missfoster, och fortsättningen på den konversationen fick mig nästan att smälla huvudet i tangentbordet av besvikelse på mänskligheten *face palm*.
Någon trodde att gothare blir gothare för att de haft ett dåligt eller deprimerande tidigare liv, att bara för att Natanael i sexan dumpade mig och min Mamma slår mig börjar jag klä mig i svart och skära mig -.-
Jag måste erkänna att ja, jag har inte haft det lättaste livet, jag har blivit mobbad tio år i streck och jag har en hel del brustna kärlekshistorier, men jag blev definitivt inte gothare på grund av det. Självklart fick det väl mig att utforska de alternativa stilarna med, vilket började med emo eftersom jag tyckte det var snyggt.
Jag fortsatte pendla mellan emo och punk tills jag nosade upp ordet "goth" och googlade det. Jag tyckte det såg ballt ut och sen dess har jag bara vuxit in mig mer i subkulturen.
Poängen här är att dåliga erfarenheter (om de nu kan kallas dåliga) kan vara en ingångspunkt till subkulturer, men jag tror att det är relativt få som faktiskt blir alternativa på grund av det utan i såna fall för att man finner en gemenskap bland liknande aubkulturister.