Bokrecension av "Predikanten" av Camilla Läckberg från år 2005

En liten pojke springer ut till Kungsklyftan tidigt på morgonen för att leka riddare. Han smiter ut trots hans föräldrar förbjudit det, och hittar en naken kvinna när han i lugn och ro springer omkring där och låtsas som barn gör bäst. Under henne hittas två dödskallar och benrester.
För ungefär 20 år sedan försvann en tonårsmamma på vägen hem från en midsommarfest. Hon cyklade och plötsligt hände något och allt blev svart. Siv, som den unga fröken hette, var ett problematiskt barn som knullade med en tysk karl som fick ta över barnet som blev över när fröken försvann. Barnet och tysken visste man sedan inte mycket mer av, vilket Patrik Hedström försöker råda bot på. Han är en plikttrogen polis som under sin semester får reda ut den här härvan eftersom hans chef är lat och hans kollegor är antingen i ett annat land eller på något sätt otillräckliga för jobbet. Ernst till exempel försöker smita undan sitt jobb med konstanta fikaraster och Martin är för ung, förvirrad och oerfaren.
Handlingen utspelar sig mellan 1979 och 2003 i Fjällbacka, Tanumshede nära Göteborg.
Boken var lätt och rolig att läsa med en bra munfull humor, jag älskar till exempel Camillas sätt att beskriva graviditet. Hon beskriver det som mindre glamoröst än det skrivs om i alla möjliga handböcker och broschyrer.
Jag tyckte boken var bra eftersom tanten beskriver allting väldigt grundligt, hon hemlighåller det viktigaste på ett jäkligt snyggt sätt vilket gör en förbannat ivrig att få veta slutet.