Nooras blogg
Tjej, 27 år. Är offline

Senaste inläggen
Poliser som väljer att vara döva20 december 2015 kl. 21:12
Sådan förälder sådant barn
20 december 2015 kl. 17:22
Alkoholtest?
20 december 2015 kl. 16:45
Andra kulturer
20 december 2015 kl. 15:41
Hedersvåld
20 december 2015 kl. 15:22
Få föds onda
19 december 2015 kl. 14:06
Våld i skolan
19 december 2015 kl. 12:34
Hur du bidrar till en trevligare skola
18 december 2015 kl. 20:25
Socialdemokraterna bryr sig inte om mobboffren
18 december 2015 kl. 17:40
Jag lider med er
18 december 2015 kl. 17:09
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Noora Civilstatus: UpptagenLäggning: Bisexuell
Intresse: Inte valt
Bor: Inte valt
Politik: Inte valt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2013-09-10
Event
Noora har inte lagt till några event än.
Etiketter
Jag är finsktalande med finska föräldrar, varav en släkting från Finland gärna ger mig böcker på finska. Just nu på bussresor läser jag en bok om kroppen varav det ser ut på ett annat sätt än svenska böcker. Jag har kommit till kapitlet om huden där de berättar att olika djur har olika utseende av päls, hudfärg och så vidare, däremot poängterar de (istället för att förklara varför) att oavsett vad man har på sig är det insidan som räknas. Varför verkar så få tänka likadant?
Måste det finnas en orsak till att man bär svarta kläder? Räcker inte argumentet "jag gillar att se ut så"? Och om svaret är nej, varför då? Varför ska vi, homo sapiens (översatt; den kloka människan) döma varandra efter vad vi har på oss? Jag erkänner att vissa detaljer kring hur en person ser ut, till exempel att man föredrar att ha en spindelpiercing istället för en nosring, kan säga något om personen, till exempel att personen gillar detaljer, insekter/leddjur eller helt enkelt inte gillar ringar riktigt. Hur kommer det sig att vi, istället för att anta saker jag gav exempel om innan, istället dömer ut personen som äcklig (för att man själv inte gillar spindlar) eller är gothare (för att spindeln förmodligen är svart)?
Personligen tycker jag att sådana etiketter kan man få sätta på sig själv om man tycker det är ett fungerande verb för en själv. Jag tycker om att säga att jag är gothare eftersom jag finner stolthet i min subkultur och tycker min kläd- och musikstil är en bra reflektion på min personlighet och mina smaker. Men varför måste jag vara deppig eller tycka om dödsrock bara för det? Nu när vi ändå kommer till ämnet så kan jag säga att de första gothbanden inte egentligen var gothare. Deras anhängare klädde sig som de ville med influenser från banden varav media och managerna skapade namnet goth för att beskriva dem. Banden själva förnekade det namnet, det var först senare som band började påtala sig med namnet. Och vad innebär det? Jo, att det är betydligt "mer goth" att kalla de band man gillar för gothband eftersom man som gothare gillar dem, istället för att tvinga sig lyssna på Bauhaus utan att ens gilla dem.