Ungkärlek (blogg)

Ung kärlek, eller oberörd kärlek. De som ännu inte erfarit lidelsen och brustna hjärtan.
Jag finner det alltid så inspirerande och uppmuntrande.
Det påminner om en gång för längesen.

Iaf för någon som är så pass förvriden som jag,
jag är fullt medveten om hur förstörd jag är gällande kärlek.
Hur manipulativ och opålitlig jag må verka vara.

Haha, jag låter som en gammal man som fått hjärtat krossat för många gånger. Man blir ju vad livet gör en, du själv, och andra.

Alla år på Vasa har satt sitt prägel i mitt beteende och aspekter.
Jag erhåller inte längre den oskyldighet, som egentligen ska de flesta ungdomar med normal uppväxt göra.
Jag har ofta umgåtts i fel sällskap, eller kanske jag bara alltid mött verkligheten?

Men det är så pass illa, att vad jag tycker är okey/tillåtet/oskyldigt.
Är verkligen inte det i den orördas eller oskyldigas ögon.

Jag är ett vrak, och ändå bara 17.
Jag menar inte att klaga, bara att ge perspektiv.
Det finns alltid någon värre, så som det finns bättre.

Men jag har alltid varit en människa av tro. Och fuck religiös tro, min egna tro i min egna förmåga. De alla borde ha.
Så jag kommer alltid hoppas,
i all min naivitet, att det kommer bli bättre.

Det blir alltid bättre..