Blind tro och evig natt (poem)

Tiden är förbi, all hopp ute
så som vinden tyst viskar, smeker en i håret
och tyst försvinner, som en stjärnas fall
snabbt och vackert


Mitt döda kött, orörligt
bara mitt medvetande,
kvarlämnat att plågas av din frånvaro


Jag låter mörkret täcka mig,
in i intet, bort från allt


Där inte ens ljus eller ljud kan nå mig
Där natten är evig, tiden still,
och mitt hopp aldrig dör, Väntandes på din ankomst.