Utanför - Del IV "Morgon promenad"

Pojken går lugnt och stadigt ner för trappan, han bor på andra våningen i detta tre vånnings hus. Musiker skriker i hörlurarna,
”Finns inget bättre sätt att slippa världens bekymmer än att sluta bry sig” tänker han samtidigt som han stannar upp ”och att lyssna på musik självklart” fortsätter han ger ifrån ett små glatt leende. Han går ner för trapporna, och närmar sig porten som har två fönsterplattor, en på den övre och en på den nedre delen. Det lyser in sol som någorlunda lyser upp den annars mörka gången. Det är kvavt och pojken andas tungt. Nedre delen av väggarna är målade med en äcklig blekgul färg tänker pojken när han går förbi. Han går fram till dörren och lägger lite vikt bakom sin hand, dörren ger ifrån sig ett dovt ljud när låsmekanismen går upp. Han tar ett par steg ut och börjar sedan spana höger till vänster. Luften nu är mycket friskare, han tar ett djupt andetag. Rakt till höger fortsätter husen likt en tjock och hög linje, som sedan skarpt svänger åt vänster. Snett åt höger tjugotal meter, börjar en mindre glänta. Rakt framför honom är ett annat hus som är vitt, men smutsigt och gammalt. Snett till vänster är en lekpark bara ett tiotal meter bort, Bänk med bord, två gungor och en sandlåda, han stannar plötsligt med blicken.
”Vad fan?” tänker han förvånat, på bänken och bordet sitter fyra stycken pojkar. Pojken känner igen dem, det är bråkstakar som går i nian på hans skola, de är väldigt kända för slagsmål och vandalism. Alla är väldigt lika till utseendet, pösiga luvtröjor, blå jeans, och kortklippta, vissa har mössa eller luvan på huvudet.

Solen skiner pojken i ögonen, han anstränger sig och forsätter titta,
”Vad gör de här?” tänker han förvånat. Han tar ett steg åt vänster och hör någon säga i hög röst.
”Kolla! Där är dedär jävla emo’t” Pojken stannar hastigt, och resten av niorna vänder blicken mot pojken. Förskräckt stelnar han och står likt en staty samtidigt som han tänker.
”Springa eller stanna” orden upprepas i huvudet, han känner hur alla muskler i kroppen spänner sig allt mer och mer. Samtidigt reser sig pojkarna långsamt och självsäkert, med stora flin på ansiktet, och sedan börjar sakta steg för steg gå mot pojken. Han tittar hastigt åt höger, tar ut ena hörluren och stoppar musiken. Niorna hinner ta ett fårtal steg då pojken sätter ena foten bakom den andra och börjar i all kraft rusa snett åt höger. Niorna hinner knappt reagera då pojken redan sprungit ett flertal meter, då de trodde han skulle stå kvar.
”Efter honom!” gallskriker en av niorna, adrenalinet pumpas igenom pojkens ådror, springandes för livet närmar han sig gläntan. Ekot av skor som sliter grus från marken och fåglarnas sång hörs i bakgrunden samtidigt som pojken tar de sista stegen mot gläntan.

”Stanna då din jävel!” fortsätter en av niorna,
”Du ska dö din emo jävel!” skriker en annan samtidigt som de rusar flåsandes efter honom. Mer och mer adrenalin pumpas i pojkens blod, pupillerna är väldigt utvidgade, musklerna pressas till max, hjärtat slår våldsamt och snabbt. Det är en frisk morgon och man känner doften av nyklippt gräs. Solen bränner och värmer ens rygg. Pojken kastar sig in i gläntan, buskar ruskas om och kvistar knäcks medans han fortsätter springa för sitt liv. Han har sprungit stigarna i denna glänta ett väldigt bra antal gånger, och skulle antagligen kunna göra det med ögonen stängda. Skickligt undviker han trädrötter, stenar och grenar medans han fortsätter igenom gläntan, lukten av barr känns luften. Medans för niorna är denna miljö okänd, de springer tvekandes efter honom in i gläntan. Klumpigt försöker de undvika alla hinder, nästan snubblandes springer de in i gläntan. En av niorna snubblar och faller hårt med ansiktet mot en sten, han hör ett knak från sin näsa, och det känns som om han blev slagen med en hammare. De andra niorna hör hur denna skriker av smärta. När han reser sig rinner blod från hans näsa och den verkar vara sne, två av hans vänner stannar upp.
”Vi tar dig nästa gång din jävel” skriker den sista av niorna innan han slutar springa.

Pojken är nu ute ut gläntan och fortsätter mellan två stycken trevåningshus, han stannar och stödjer sig med ena handen mot en vägg samtidigt som han böjer sig neråt. Han andas kraftigt och hostar ett par gånger, helt andfådd.
”Jag måste…” flåsar han.
”…Fortsätta…” han kipar efter andan.
”…Mot skolan” säger han för sig själv innan han ställer sig upp ordentligt och tittar sig om. Niorna verken syns eller hörs. Sedan börjar han tröttsamt gå i riktning mot skolan.
”Jävla morgon promenad” tänker han.