Utanför Del III ”Morgon ljus”

"Du förtjänar inte att leva!” Flera röster ekar i en stämma, pojken tittar sig om, han är omgiven av totalt mörker. ”Du är värdelös!” upprepar sig rösten, nu högre. Plötsligt är han omringad av massor av människor som står och pekar på honom, de liksom uppenbarar i mörkret som skuggor med vit siluett . ”Du förtjänar inte att leva!” rösterna ekar i djup resonans inuti pojken. Han grips av panik och börjar hektiskt titta sig om, vänster, höger, bak, fram. Han är totalt omgiven av dessa skuggfigurer, nu ser han att det är ansiktslösa människor. Klagoropet ökar ständigt i styrka och börjar bli bedövande. Pojken faller på knä i tårar, när han tittar upp igen är han plötsligt tätt omgiven av dem, alla står och pekar ner på honom, samtidigt som de ger ifrån sig ett otroligt öronbedövande skri.

Han spärrar upp ögonen, täcket är på golvet och han är alldeles kallsvettig. Det tar minuter då han ligger nästan paralyserad innan han inser att det var en mardröm. Han börjar titta runt i rummet, skrivbordet, teven, svartmålade fönstret. ”Ahaa... det var en mardröm” suckar han för sig själv. Nu sitter han upprätt i sängen, lägger ena handen på magen. ”aj!” utbrister han i smärta. ”Juste… Bengt”
Han tittar snett vänster över sitt huvud, fumlar lite med handen (Klick) rummet fylls med ett gulaktigt sken. Pojken reser sig tröttsamt ur sängen, nu sitter han på sängkanten, med böjt huvud samtidigt som han stödjer sig med armarna på bena. Han fumlar med handen och letar under kudden, tar fram en mobil och tittar på displayen. Klockan är 06.53, ringklockan var inställd på 06.55. ”Hah, tänka sig” viskar han och ler. ”Hmm, jag tror att de två inte är här just nu” fortsätter han. ”Jag tror de stack till Bengt igår kväll, ja, så måste det nog vara” säger han för sig själv med uppmuntran i rösten och ler.

Han lägger mobilen på sängen och tittar ner på golvet, ser sin t-shirt med tryck på, Chiodos lyder den, sina slitna mörkgrå jeans med nitbälte och kedjor hängandes på sidorna och strumpor. Efter att ha fumlat med allting speciellt jeansen eftersom kedjorna är alltid i vägen, går han sedan ut ur rummet och går in på toaletten, efter att han är klar går han sakta och bekymmerlöst mot köket. Han öppnar dörren och går in, det är ett simpelt avlångt kök med frys, kyl och skafferi på ena sidan och spis, diskbänk på andra, med fönster och köksbord längst bort i mitten. Allting i smutsigt och stökigt, massa disk ligger i diskhornet. Pojken suckar och går vidare mot kylskåpet och öppnar den. Ligger inte så mycket däri, vilket var väldigt vanligt. Halvfull 1liters mjölktetra, några skivor av bröd och smör. Bakom mjölktetran står en bägare med saft. ”Där är ju saften” säger han förvånat. Han tar ut den och håller den in handen samtidigt som han med andra handen kliar sig på huvudet. ”Grr..” morrar han. ”Kan lika gärna dricka upp den, nu när jag igår kväll redan betalat för den.” säger han ledsamt. Han ställer saftbägaren på diskbänken bakom sig, tar fram smöret och brödet och bär allting till köksbordet, äter, spelar våldsam musik i hörlurarna och sjunger glatt med munnen full med mat. När han är klar med frukosten och saften, så går han och borstar tänderna, klockan är 07.32.

Sedan gick han till hallen som låt bredvid hans rum, den var mörk och dammig, det hänger en tavla på ena väggen, en landsbygd. Tapeterna är beiga och ännu en gång smutsiga. Han letar fram sina skor, de är svarta med vit skosula, skosnören och med hög ankel. De är slitna och smått upprivna. Sedan fortsätter han mot dörren och stannar plötsligt till ”Ah, juste, väskan” Han går tillbaka till sitt svarta och mörka rum, på skrivbordet ligger en svart axelremsväska, som också är utsliten, och passar då väldigt bra in med resten av kläderna. Han tar väskan i handen, och tittar på böckerna som låg under. ”Få se, matematik, svenska, och biologi” säger han för sig själv samtidigt som han lägger ner böckerna i den ordningen, sedan stänger väskan och går mot ytterdörren igen. ”well, im of.” säger han och låser dörren.