Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Nörda
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Whisky
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2015-06-24
Misskawaii blir snart Mamikawaii. Japp det är sant! Är trött och tung och klättrar på väggar. Längtar bara på att denna lilla fisen ska titta ut snart. Känns som den längsta månaden i mitt liv. Resten av året har gått relativt snabbt. Men de senaste månaderna har gått sjukt segt. Mest f ör att jag har varit sjukskriven sen september. Men nu såhär sista månaden klättrar man extra på väggarna. Känns som att det är på gång ibland, för att sedan vända och kännas helt normalt. Allt känns hopplöst och tror nog att den tänker bosätta sig i magen för alltid.
Startade en blogg/hemsida för ett tag sen. Titta gärna in där :) http://mamikawaii.nu/
Hej Alla ni som lider av panikångest, depression eller andra jobbiga psykiska besvär.
Jag vill bara säga något speciellt för att jag lider av panikångest och depression, och har gjort det i ca 5 år.
Jag tänker inte säga att allting kommer att bli bra eller att jag finns här om ni vill prata ut er-
Det jag vill säga är; Om ni finner något som gör er glada även om det bara är tillfälligt eller för bara en kort stund,
Om ni finner en plats som ni kan vara på utan att få den här varma, svettiga, hjärtklappande känslan,
Om ni hittar den där personen som får er att glömma helt hur det är att må dåligt,
Även om det bara är för en kort stund.
Behåll det. . Välkomna det, även om det bara är för ett tag. Det minsta lilla som får dig att le, skratta och må bra, ta emot det. Man vet aldrig när man kommer att känna så där igen.
Jag har två jobb, Det ena jag jobbat längst i är ett bra jobb, helt okey lön. bra förmåner. Men , Varje dag som jag vaknar och ska dit börjar jag fälla en tår, får panik och ångest redan innan jag ska upp eller bara av ljudet av alarmet. När jag väl är där mår jag kass, jag svettas, kallsvettas, mår illa, svimfärdig och iböand får jag till och med tillfällig feber.
Det är absolut inget fel på kollegorna. Men jag känner verkligen ingen samhörighet till jobbet och mår bara allmänt kasst av att vara där. Nu har jag börjat på ett till jobb, När jag började där började jag känna lika dant. Panik, ångest, oro. Men nu efter 3e veckan känner jag mig verkligen glad. Kollegorna är underbara och jag känner verkligen att jag kan prata fritt med många av dom. Jag skrattar på jobbet, jag kan slappna av och jag fruktas inte av tanken på jobbet. När dagen är slut tänker jag på hur mycket jag har skrattat, hur många roliga skämt alla har sagt.
Det är en känsla jag får i magen som säger att det är helt okej att vara kvar. Jag får ingen stress när jag slutar, känner inte att jag måste skynda mig hem. Jag mår inte ens dåligt av min 13h/pass för att jag har det väldigt kul på jobbet oftast. Rasterna är lite tråkiga, men så fort de är över tänker man ''Yay, jag hoppas att denna personen är under denna position''.
Som om detta inte vore bra nog så har jag en underbar Sambo jag dock inte träffar så ofta pga han jobbar natt och jag jobbar morgon/ dag.
Även om jag helt plötsligt kan börja gråta och må allmänt kasst. Så störtar han mig. Han behöver inte alltid veta varför tårarna väller. Allt han vill är att hålla om mig, och det hjälper. SJälvklart mår jag fortfarande dåligt från tid till tid. Det gör vi alla. Men jag har inte känt att det varit såhär bra på år. Jag uppskattar honom väldigt mycket och han uppskattar mig. Jag känner mig behövd när jag är med honom. Vi vet båda att även om vi bara träffas fem minuter per dag när båda är på samma arbetsplats, att vi finns där för varandra. Jag måste inte träffa honom varje sekund för att veta att han är min. Och det känns bra.
För övrigt ville jag bara säga att, Man måste inte vara fri från PÅ/ depp för att få må bra. Man har sina peakar, och man har sina dåliga dagar.
Kram till alla där ute som kämpar!
Det här bli mitt första inlägg då.
Idag ska jag dygna för att komma in i en rätt dygnsrytm för jobbet, Från och med fredag jobbar jag 8 dagar i rad med en dag uppehåll på tisdag. på lördag tar jag semester i 6 dagar!
Annars så har det varit ganska lugnt. jobbat ganska mycket sen jag tog studenten i mars, Har inga att umgås med fysiskt så blir bara jobb, sova, äta, gamea.
Vore kul att få upp lite kontakt med folk som faktiskt inte hade haft något emot att umgås, vare sig det är ING eller IRL. Hade även velat en en träningsbuddy då jag är alldeles för feg för att gå till gymmet själv :c
En sak jag har kommit på jag har upptäckt på jobbet. SNÄLLA RARA SÖTA RESENÄRER, Ni som går igenom flygplatsens säkerhetskontroll, Om metallbågen ger utslag och vi ber er att stå stilla med armarna utåt så är det inte nödvändigtvis för att ni har metall på er. Är det så att ni har tagit av er allt som kan innehålla det minsta metall, så är det bara en QUOT. Grina inte, tjafsa inte, och absolut inte kränka mina medarbetare och speciellt inte tjejer som ska kolla igenom er killar. Vi vill bara utföra vårt jobb så snabbt som möjligt utan att behöva höra era klagomål och fortsätta med nästa resenär. En Quot innebär ett stickprov vilket är helt slumpmässigt. Lev med det. Vi föstår att ni kanske har bråttom, just därför försöker vi göra detta så snabbt men noggrant vi kan. Är vi osäkra kan vi inte släppa igenom er. Vägrar ni bli genomsökta måste vi neka er också.
jag möter jätte många trevliga resenärer under de positioner jag får, men det finns mindre glada och stressade människor som vägrar samarbeta och det gör mitt jobb svårare.
Så tänkt på det nästa gång ni flyger. Ni kan hata oss kontrollanter i uniformer hur mycket ni vill, men vi har ett jobb att utföra och det är för ER säkerhet.
För övrigt får ni ha en bra semester och sommar ^-^så synns vi kanske på flygplatsen :)
