Lycklig

Min kompis Josefine påpekade för mig i helgen att jag verkade må så mkt bättre nu än vad jag gjorde när vi sågs sist, runt midsommar.
And it's so fucking true. Jag är gladare, flummigare, skrattar gott flera gånger varje dag, sover bra om nätterna, ser fram emot att gå upp om morgonen för att ta mig till skolan, pratar mera, lyssnar på min kropp.

Jag mår så jävla bra just nu. Är så himla pepp och lycklig av denna utbildningen. Umgås med så fina människor och vänner, får sånt bra stöd av skolan, har liksom folk som faktiskt bryr sig om mig och lyssnar på mig och hjälper mig när jag når mina begränsningar. Folk som ser mig, stöttar och frågar vad de kan hjälpa mig med.

Och min klass är så himla underbart bra. Den är så öppen och accepterande och bara bäst. Mogna, vuxna människor som frågar en extra gång istället för att dra egna slutsatser.

Samtidigt är jag skräckslagen inför att tänka på utbildningen i sin helhet, så ska inte göra det... ska ta det en dag och en vecka i taget. Då känns det bara så himla perfekt. Och jag tror faktiskt att jag kan klara detta. Jag ska klara detta. Det kände jag redan efter första dagen. Och imorgon är det fjärde dagen och PEPPEN ÄR PÅ TOPP!!!

<33333