Titta aldrig bakåt, vänd dig aldrig om

Tillägnar titeln till mannen som jag lyssnat på så gott som varje dag sedan början av november. Som varit med genom så mycket och som jag nu tillägnat en bild varje dag i min tumblrqueue. Jag hade kunnat skriva vilket citat som helst, men jag kände att det passade bättre än "ung och kåt" eller något annat.

Kaospassageraren. Är det jag? Förmodligen inte, men låten träffar alltid som ett knytnävsslag i mig varje gång jag hör den. För mig så handlar den om hela livet. Fast medan låten känns deppig, eller åtminstone melankolisk så har jag själv fått en mer optimistisk syn på livet. Den ändrades i november, samma månad som Thåström tog över mitt liv på riktigt.

Det var också då som hon tog över mitt liv. Det var då som hon kraschade in i det som jag kallade mitt liv då. Det var då som hon vände på allt, förändrade allt och mig. Jag har aldrig känt en större tacksamhetsskuld till någon och jag vill aldrig tänka på var jag skulle vara idag om jag aldrig skrivit det där meddelandet då.

Trots att jag saknar så mycket förmågor och egenskaper, så känner jag mig ganska hel. Livet fortsätter, ganska taktfast. Ibland skenar det förbi och ibland så kryper det fram, likt en bil i rusningstrafik. Samma rutiner, lite sömn, vakna tidigt, skola, plugga och sedan slösa bort resten av tiden med hjälp av en film för att känna mig mindre ensam. Det är dom där ständiga smsen som dyker upp i min telefon som gör att jag inte går under. Dom som saknades för nio månader sedan när jag sjunkit ned.

Jag borde inte gett upp hoppet och tillåtit mig själv att sjunka så långt ned. Jag klarade det. Och trots misär och världens elände - så fortsätter jag att klara det. Ibland känns det som att varje dag bara är något att kämpa sig igenom. För att nå fram till det där trygga omfamnandet utanför tåget. Men jag tar mig igenom det, med vännerna, familjen och hans musik. Men framförallt, tack vare henne.

Jag har aldrig varit såhär tacksam över en förändring i mitt liv. Jag vet inte var jag skulle vara idag om inte du fanns. Jag är dig evigt tacksam för allt. Tack.

Och om du orkade läsa det här, tack.