Gränsen mellan självhjälp och självdestruktivitet

Ja, det var den bästa titeln jag kunde komma på.

OBS!
Det här jag kommer skriva om är endast positivt menat och skall tolkas utifrån nyanser, inte efter en svart-vit skala! ^_~

Att använda alkohol för att må bättre anses ofta vara fel. Åtminstone om man faktiskt mår dåligt innan man börjar dricka. Anledningen till detta är ganska självklar; behöver man alkohol för att må bra är det något som inte stämmer.
Om man fokuserar på just att må bra så håller jag med fullständigt.

Det finns många kategorier när det kommer till olika anledningar till att dricka. I mitt liv finns det två.
Det första och mest förekommande är att, ja, dricka med vänner när det är fest för maximal knasighet. Den andra anledningen är det som folk ibland kallar "att dränka sina sorger". Det kan tolkas på flera sätt, ofta destruktivt, men för min egen del är det bara ett sätt att framkalla vissa känslor lättare. Alltså, jag kan absolut känna dessa känslor helt utan alkohol, men poängen är just som jag skrev att det är lättare att framkalla dem när jag egentligen inte alls har någon som helst anledning till det.

Att dricka (eller värre, ta droger) för att må bättre är ingenting jag rekommenderar folk som verkligen mår dåligt - och då menar jag mår dåligt på riktigt, då är det bättre att söka seriös hjälp, eller hjälpa sig själv på ett sätt som inte har att göra med några som helst substanser.
Men har man kontroll över både läget och sig själv - SKÅL! :D

~Fick höra (av en crush jag aldrig glömmer för övrigt) en gång att jag var en sann överlevare med tanke på en del av mitt förflutna. Inser dock hur bra jag egentligen jag alltid har mått genom att vara en sann optimist - för nyfiken för att ge upp, då som alltid!~

PEACE <3