Indigodolls blogg
Tjej, 34 år. Bor i Huddinge, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Tidsmaskin3 april 2022 kl. 02:21
"Jag flyter" - mästerverket från 2010
30 juni 2014 kl. 23:38
Ack, livet 2014 (bildspam~)
24 juni 2014 kl. 00:16
Den "perfekta" relationen
5 maj 2014 kl. 23:55
En massa random fakta *\^_^/*
23 april 2014 kl. 02:23
Ett barns drömmar & åsikter
15 april 2014 kl. 03:28
Från paradis - till apokalyps - och tillbaka!
4 april 2014 kl. 03:59
Ett anfall som ledde till världens bästa idé!
1 april 2014 kl. 18:17
Listgrej
19 februari 2014 kl. 22:29
Gränsen mellan självhjälp och självdestruktivitet
15 februari 2014 kl. 03:49
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Nathalie Nemi Åkesson Civilstatus: SingelLäggning: Straight
Intresse: Politik
Bor: Själv
Politik: Sosse
Dricker: Alkohol
Musikstil: Allt
Klädstil: Preppy
Medlem sedan: 2011-11-03
Event
Indigodoll har inte lagt till några event än.
Livet är en svartvit saga
Kan säga med all säkerhet att det inte finns någon som alltid upplever livet som en dans på rosor. Gör man det har man med största sannolikhet egentligen aldrig levt.
År 2007 började jag skriva en bok som hette "En svartvit saga". Skrev aldrig klart den, men funderar på att skriva om den, fast i novellform.
Mitt liv är lite som en svartvit saga, i alla fall just nu.
Det har gått upp och ner väldigt mycket den senaste tiden. Den ena minuten kan jag känna mig som en lyckligt lottad person med en massa begåvningar och med stort värde som dessutom ser väldigt bra ut, medan jag nästa minut känner mig som den mest sorgliga och fula människan i världen. Har faktiskt ingen vettig förklaring på det, men har mina små aningar om att det beror på att jag just nu har alldeles för lite att göra och därmed får för mycket tid över till att fundera på onödiga saker.
Känner att jag verkligen behöva skriva av mig, skrivande har alltid fått mig att må lite bättre. Det är ett så mycket bättre sätt än att skada sig själv, knarka eller annan onödig skit.
Vet att jag har hur mycket folk omkring mig som bryr sig om mig, men kan ibland bara inte känna det, även om jag rent teoretiskt sätt vet om det.
Dessutom vet jag att alla andra inte heller är så jävla lyckliga och att det finns hur många som helst som både mår, och har det mycket sämre. Alltså, egentligen har jag det ganska bra, men ändå ligger både självkänsla och självförtroende på botten just för tillfället.
Vill verkligen inte framstå som en person som är negativt lagd, för det är jag inte i grunden. Hade jag varit det hade jag förmodligen varit död, eller i alla fall ha velat dö, men det har jag aldrig någonsin velat.
Önskar att jag kunde leva om mitt liv från det att jag var typ 13, rätta till alla misstag och radera ut alla jobbiga minnen.
Men då skulle jag leva om det med det betydligt starkare psyke jag har nu, jämfört med då.
Mår faktiskt lite bättre nu än när jag började skriva inlägget, men vet inte hur länge det håller i sig.
Ska nu försöka vara lite kreativ, det brukar vara bra!
Farväl <3