Tro't eller ej - hästar finns faktiskt!

Och tur är väl det!
Läste just i min gamla ridbok och blev så sjukt nostalgisk, snudd på sentimental!

I cirka sju år höll jag på med ridning regelbundet. Innan dess, från två års ålder, red jag så fort jag fick chansen.
Alltså, alla mina minnen har åter väckts till liv efter att i princip ha varit glömda under många år!
Minnen av att faktiskt ha varit den bästa ryttaren i gruppen som enligt läraren hade kunnat få en lysande framtid inom detta och gå hur långt som helst.
Drömmen var att bo på landet med egna hästar och bli proffs på det jag gjorde.

Seriöst, hur kunde jag ha glömt det här så länge?
Och vad hände med dessa drömmar?
- Jo , jag blev fjortis! Fy och skam!

Min 20-årspresent från min moster var att få rida baskirhäst igen, för första gången på miljarder år (nåja, rent känslomässigt i alla fall).
Dock har det fortfarande inte ägt rum än efter typ 2,5 år meeen... I sommar ska jag samma henne tills det händer! ;)

När jag ändå är inne på ämnet:
Hästköttsskandalen...
Jag har aldrig i mitt liv ätit häst och kommer aldrig att göra det heller. Amen.

Så, det om detta~ :'D