Lögner.

Jag sitter fortfarande här och tänker på varför du ljög för mig. Jag kan bara inte släppa de. Det värsta är ju att så ärlig som jag var mot dig har jag inte varit mot någon tror jag. Du vet allt om mig. Jag förstår bara inte varför. Jag menar , varför ljuga om de. Det gör så att hela vårat förhållande var en enda stor lögn. Jag saknar dig. Otroligt nog så gör jag faktiskt det. Jag var elak, inte beredd. Jag är så jämt, vägrar släppa in någon. Mitt hjärta är mitt och jag delar helst inte med mig. Har svårt att lita på folk, rädd för att bli sårad och utnyttjad. Önskar att det fanns ett annat sätt. Prata med mig, träffa mig. För vänner kan vi väl iallafall vara, eller ? Daniel, prata med mig iallafall. Du kommer ju ändå aldrig att läsa det här, så varför ens bry sig liksom.