Hårt.

Att det kan vara så jobbigt att sitta i en rättegång. Hela jag är slut, hela min kropp. Känns som att en del av min själ har försvunnit. Nu har jag vittnat typ fyra ggr på två år. Aldrig mer säger jag bara. Jag orkar inte. Och det känns som att ingen ställer upp eller stöttar mig heller, framför allt inte Daniel. T.o.m min känslokalla granne bryr sig mer. Jag vill bara ställa mig rakt upp och ner och skrika allt jag kan och gråta så mycket att jag fyller hela mitt rum med tårar. Usch. Och sen ska jag sitta i fyra timmar varje dag å ringa runt i halva sverige och prata med en massa sura kärringar och gubbjävlar. Nej fyfan för mitt jobb. Nej nu blir det en röka, sen sova. Hej då!