Knives & Pens

Jag har en vän jagvhar mycket gemensamt med, men vi är ändå som dag och natt. Hon tar till knivar för att göra sig av med sin smärta, med flit alltså. Hon har beskrivit för mig hur ofta hon vill bara hänga sigbsjälv, samtidigt är jag det enda hon har. Jag lider också en del av dessa knivar, men de syns inte. I ryggen på min själ sitter det nämligen två stycken, med två namn på. Den första led jag av i ett år, den gör inte ont längre, för snubben som satt dit den träffar jag inte längre, så :-) han kan inte vira in den djupare. Men den andra är helt ny. Den är jättefin, precis som han, men jag förstår inte varför han satte dit den. Jag litade på honom... hur kunde han göra så mot mig? Till skillnad från min vän, tar jag inte til knivar för att få kontroll på det. jag tar till pennor, och skriver ner at jag har ont. Jag hoppas att de som sårat mig får se alla dikter och historier jag skrivit och alla bilder jag ritat liksom målat för att få grepp om allt jag gått igenom för dem, att de någon gång, någon dag vare sig jag fortfarande lever eller ej ska få se dem och att dem då ska förstå skillnaden mellan deras ansträngningar och mina, och att jag då ska få den ursäkt jag ännu sitter och väntar på. Jag förstår nämligen inte varför man sparkar på ett lejin som redan ligger och som legat så till och med längre än man kännt till lejonet i fråga. Någon utomstående som vill ge mig ett svar?