Jag Är Så Kär

Jag har en kille sen fyra månader tillbaka och jag älskar honom högst över allt! Han betyder så mycket för mig och jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända utan honom. Han är underbar, snäll och perfekt på alla sätt som finns, även om han har svårt för att prata om känslor. Nu för någon natt sen låg jag och grät efter honom, det är tio mil oss emellan och jag ska träfa honom först nästa månad och fira halvår med min bästis på Gröna Lund. Men sen åker han iväg en månad på konfirmationsläger och jag får inte komma! Däremot får jagträffa honom över konfa fikat sen... Men jag vill ändå träffa honom för han är bäst! Å andra sidan behöver han lite egentid, jag är ganska på honom, har varit det lite av dålig självkänsla som jag försöker nöta bort eftersom svartsjukan jag drabbas av efter det går ut på honom. Jag vill ha ett helt liv med honom för att han är så rätt! Han är allt i jämförelse med alla andra jag varit ihop med, jag älskar honom nästan för mycket... Fast å andra sidan, kan man göra det? Aja, ville bara skriva av känslorna efter en hemsk, sömnlös natt med fysisk smärta av saknad, hur många såna nätter har jag inte haft efter honom?